Svar på nyhetsartikeln "Vi är många som protesterar mot beslutet" (6/4):
I intervjun i Corren med Maria Randjelovic, ordförande i Föreningen för Linköpings musikklasser, framgår det med all önskvärd tydlighet varför musikklasserna på Folkungaskolan bör fortleva. Även två anonyma lärares intervjusvar är väsentliga.
Rektorn tycks luta sig mot den forskning som passar hennes egna syften och några av argumenten inrymmer både stereotyper och plattityder.
Efter att de nuvarande niorna hade gjort sina skolval till högstadiet smög det så småningom fram via våra barn att klasserna nu var blandade. Följaktligen hade skolledningen underlåtit att informera oss föräldrar. Min bestämda uppfattning, vilken förvisso inte kan ledas i bevis, är att förändringen varken gynnade de gamla eller nya eleverna – sannerligen tvärtom!
Återigen väljer skolledningen att inte informera föräldrarna. Det är ett fulspel av rang; det är klandervärt, för det är barnen som drabbas. Sedan valet är gjort är det naturligtvis svårt att byta skola.
Apropå den psykiska ohälsan uppger rektorn (intervju i Corren den 5 april 2023) att den är något högre på Folkungaskolan än andra skolor. Det är såväl förvånade som oroande; hur länge har det varit så och har skolledningen gjort någon analys? Man skulle kunna tolka det som att det är musikklasserna som är orsaken.
Beslutet är hur som helst glädjeförstörande, vilket många elever redan givit uttryck för. Tillika är det – som nämnts tidigare – en försvagning av Linköpings kulturliv, om nu Linköpings musikklasser (grundat 1986) avvecklas.