Alexandra fick diagnosen bihåleinflammation. Några månader senare kom beskedet att hon hade spridd bröstcancer. Men hon försökte att alltid hålla humöret uppe.
Det har gått två och ett halvt år sedan 35-åriga småbarnsmamman Alexandra Montero Araya tog sitt sista andetag på Universitetssjukhuset i Linköping. Omgiven av sina nära, däribland sambo och två små döttrar.
– Alexandra var så omtänksam och kärleksfull mot oss alla. Hon älskade sina två små flickor och var så ledsen för att hon inte kunde vara den mamma som hon ville på grund av sjukdomen. Hon kämpade på men orkade inte, säger Rosita Rahm, mamma till Alexandra.
Hon visar foton på dottern, som trots sin sjukdom spexade framför kameran.
– Hon älskade livet och hon ville inte annat än att leva.
Tillsammans med Alexandras syster, Karoline Montero Araya, har Rosita bestämt sig för att berätta om hur Alexandra kom att bli ett ärende hos Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.
– För oss är det viktigt att prata om det här för vi vill inte att Alexandra bara ska bli en pappershög i en mapp på vårdcentralens skrivbord, säger Karoline.
De tar oss tillbaka till maj 2021. Det var då Alexandra lades in på US i Linköping efter att en allvarlig bakterie orsakat lunginflammation, i en kropp som var så svag, full av metastaser efter en spridd bröstcancer.
Två månader tidigare hade Alexandra ingen aning om att det var den långt framskridna bröstcancern som orsakat de besvär hon sökt vård för flera gånger på vårdcentralen Spiran i Norrköping. Där hade hon fått en helt annan diagnos.
– Läkarna sa att hon hade bihåleinflammation. Hon fick antibiotika utskrivet tre gånger av tre olika läkare under loppet av en månad, säger Karoline.
Det var i november 2020 som Alexandra började känna sig dålig. Hon hade ont runt näsan och vid ena ögat och sökte alltså vård vid tre tillfällen under kort tid. Men hon skickades aldrig vidare till öron-näsa hals-mottagningen för en vidare utredning när besvären inte gav med sig. Hon blev i stället sämre.
– Om de hade skickat henne vidare hade de i alla fall sett att det inte var bihåleinflammation och kunnat gå vidare med andra undersökningar. Hon hade så många diffusa symptom, säger Karoline.
Journalerna som vi har tagit del av visar värdena på labbproverna var dåliga. Hon klagade även på ryggsmärtor och sömnproblem. Alexandra ordinerades sjukgymnastik och fick sömntabletter utskrivna kombinerat med en bok om sömnstörning. Hon fick även träffa en psykolog.
– Men hon blev bara sämre och sämre. Hon tappade matlusten, var jättetrött och blek och låg på soffan hopkurad. Till slut började hon att se dubbelt på ena ögat. Verkligheten stämde inte med det som vårdcentralen sagt. Vi förstod ju att det här var något allvarligt, säger Rosita.
För att stötta Alexandra (t h) när hon tappat sitt hår under behandlingen rakade även syster Karoline av sig sitt hår.
När besvären med ögat tilltog kördes Alexandra till neurologen på US i Linköping. Det ledde till fler undersökningar och till slut fick hon beskedet att hon hade spridd bröstcancer. Det var en aggressiv variant som snabbt gett upphov till metastaser i skelettet. Från beskedet tog det två månader tills hon avled.
Karoline blir tårögd när hon tänker tillbaka.
– Hon var som en trasdocka som de bara slängde runt med. Och sedan fick hon palliativ vård direkt. Men på Universitetssjukhuset var de fantastiska, säger hon och får medhåll av Rosita.
Mitt i den egna chocken hade Alexandra en önskan om att det skulle göras en Ivo-anmälan mot vårdcentralen.
– Hon kände sig så lurad, sviken och vilseledd. Men hon sa hela tiden att hon skulle kämpa, säger Rosita medan tårarna rinner ner för hennes kinder.
Det tog ett tag innan familjen orkade anmäla. Men förra året skickade de in ett klagomål till patientnämnden.
Från vårdcentralens sida såg man inga större brister utan skrev i augusti 2022: "När vi gått igenom ärendet kan vi inte se brister i handläggningen, förutom att röntgen av bihålorna kunde skett tidigare med initiativ från Spiran".
I september 2022 gjorde Alexandras familj en anmälan till Ivo och tog för givet att även vårdcentralen gjort detsamma. Men först i december 2022 – ett och ett halvt år efter Alexandras död – skrev verksamhetschefen att man kommer att göra en anmälan enligt lex Maria, utifrån fördröjningen av rätt diagnos: "Vi kan konstatera efter genomgång av ärendet att vi uppfattar att det möjligtvis blivit en fördröjning av upptäckten av den allvarliga sjukdom som Alexandra fick vetskap om."
Alexandra Montero Araya blev 35 år gammal. Hon ligger begravd på S:t Johannes kyrkogård i Norrköping.
Nu har Alexandras familj fått ett beslut av Ivo. Där konstateras att vårdcentralen har brustit: "Trots uppgifter om alarmerande symtom med svullet ögonlock, dubbelseende och samtidigt avvikande labprover remitterades inte patienten för akut bedömning."
Ivo påpekar att Alexandra därmed inte fick en sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet "och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet".
Ärendet är nu avslutat.
– Det är skönt att vi har Ivo på vår sida. Sedan tycker inte vi att det är tillräckligt att bara konstatera att vården brustit med tanke på det som hände vår Alexandra, säger Karoline.
Jonas Beltrame-Linné är kommunikationschef på vårdgivaren Kry dit vårdcentralen Spiran hör. Han får frågan hur det är möjligt att en patient kan bli felbedömd tre gånger om, samtidigt som olika symtom tilltar.
– Med tanke på patientsekretessen kan jag inte gå in på detaljer. Men det här är så klart beklagligt. En orsak var att vi precis innan hade tagit över den här vårdcentralen som hade många hyrläkare. Det gjorde att det saknades kontinuitet. Dessutom var det hög arbetsbelastning.
Jonas Beltrame-Linné, kommunikationschef på vårdgivaren Kry, säger bland annat att arbetsbelastningen var hög när Alexandra Montero Araya sökte vård.
Men ni var ju ändå ansvariga för verksamheten?
– Ja, men det är svårt att förändra från en dag till en annan. Idag har vi bara fasta läkare på plats och är trygga med den vård vi ger.
Det tog över ett och ett halvt år innan ni gjorde en Ivo-anmälan. Hade ni inte tänkt anmäla?
– Jo, och det ska man göra så snabbt som möjligt. Här dröjde det för länge innan vi gjorde det. Det är också något som Ivo har påpekat.
Vad har ni lärt er av den här tragiska händelsen?
– Vi har identifierat bristerna som Ivo påpekat och spridit kunskap till personalgruppen så att det inte ska kunna ske igen. Vi har också gjort en stor intern revision som gör att vårdkvaliteten är högre i dag.
Vad skulle du vilja säga till familjen i dag?
– Personligen kan jag bara säga att det är hemskt när en familj drabbas av svår sjukdom. Och att diagnosen då dessutom fördröjs är något som jag verkligen beklagar.
