"Man tycker om att känna den där syran. Framförallt känslan efteråt när man tagit sig genom det", säger Sofia Henell.
Idrottens smärta
Under rubriken "Idrottens smärta" kommer Sporten, i en serie artiklar, berätta om hur det är när idrotten gör ont. I dagens avsnitt berättar Lass-simmaren Sofia Henell och Derbys bandymålvakt Elias Filipsson om sina erfarenheter.
Hur förknippar du smärta med ditt idrottande?
Sofia Henell:
– Det första jag tänker på är mjölksyran, som ofta kommer på de korta distanserna.
Hur känns mjölksyran?
– Den bränner och svider i musklerna. Allra värst är nog 200 meter frisim. Då kan det svartna för ögonen de sista metrarna.
Rent skademässigt är oftast axlar i farozonen för elitsimmare.
– Det är en ganska skonsam sport men våra axlar snurrar så otroligt många varv varje pass att det är lätt att man sliter ut kroppen.
Elias Filipsson:
– Det gör ont. Riktigt ont. Som målvakt är det skott på skott och bollarna kan ta överallt. Det är det sporten går ut på.
Hur känns det?
– Smärtan kommer krypande, men dagen efter kan du knappt gå.
Som bandymålvakt är fingrarna särskilt utsatta.
– Mina fingrar är inte brutna. Inte än. Jag är bara 24. Det ingår. Någon gång kommer jag behöva sy ihop ett par vantar för att fingrarna ska sitta ihop.
Hur hanterar du smärta?
Sofia Henell:
– Det handlar om att lära sig sina gränser och att man är motiverad att kunna pusha genom mjölksyran när kroppen vill lägga av. Ibland går det inte och man väggar.
När är det som värst?
– Det är när vi kör pass där vi ska vara i mjölksyrazonen i flera timmar. Men vi är bra på att peppa varandra och ibland skämta om hur ont det kommer att göra.
Elias Filipsson:
– Det finns inget bättre än att ta ett skott i vanten som gör riktigt ont. Efteråt handlar det om att sätta sig på cykeln och cykla av. Jag valde att vara målvakt. Bandymålvakter anses väl vara några av de största idioterna som finns.
"Vi är ganska oskyddade. Så klart det gör ont om bollen tar på bröstet, en oskyddad vad eller på magen där vi bara har en tunn platta. Det gör att man blir motiverad att fånga bollen med händerna", fortsätter Elias Filipsson.
Har du pratat med någon annan målvakt om det?
– Nej. Man ska aldrig sätta två idioter i samma rum.
Hur vanligt är det med värktabletter?
Sofia Henell:
– Inte så vanligt. Jag vet att när jag hade som ondast så tog jag smärtstillande men på träning så vill jag känna av smärtan. Det är viktigt för att veta när man ska sluta.
Elias Filipsson:
– Jag tar inga värktabletter alls.
Varför fortsätter du spela om det gör så ont?
– För att det är så kul. Man vill alltid vara med och bidra och känner man inte smärtan så blir man bättre.
