Ett drygt halvår har gått sedan han – efter 14 år – fick lämna jobbet som förbundskapten mitt under pågående EM-kval. Sedan dess har han valt att ligga lågt och inte kommentera det som hänt, men nu väljer han att berätta om sina känslor.

– Uppenbarligen är det känsliga grejer. Det är inte så att jag är bitter eller besviken. Mer förbannad i så fall. Jag vill inte sitta här och gnälla. Jag vet hur sportbranschen är och det vet du också. Men jag säger att förbundet kunde ha skött det mycket bättre. Dels mot mig och dels mot spelarna, säger Johan Isacsson.

I höstas blev han inte klar som tränare i Linköping förrän i mitten av september och strax senare meddelades att han valde att sluta/fick sluta som förbundskapten. Det är ingen hemlighet att relationen med förbundet inte är något vidare sedan dess.

Han säger:

– Jag har medvetet valt att lägga undan det under säsongen, men tror att det är viktigt att vi kan diskutera och inte vara så konflikträdda hela tiden. Ur diskussioner föds någonting. Det sa redan Rousseau (Jean-Jacques, fransk filosof) på sin tid.

När Isacsson fick lämna kaptensjobbet fanns fortsatt en teoretisk chans för Sverige att ta sig till EM-slutspel. Samtidigt som bytet beslutades att radikalt dra ned på satsningen på herrlandslaget med kortare samlingar och nej till vidare spel i European golden league.

Johan Isacsson säger:

– Jag tycker att det är fel när alla ägg läggs i samma korg, men nu är det en förbundschef (Ismo Pelto-Arvo) som ska bestämma över allt. Jag förstår att det finns en ekonomisk verklighet att leva efter, men säg att det tar tio år att få till ett okej program och så med ett enda penseldrag är det bara borta.

– I höstas hade jag ett fönster där jag skulle säga ja eller nej till en fortsättning. När tidsfristen höll på att gå ut fick jag ett samtal om att förbundet ville säga upp avtalet. Då hade jag suttit i 14 år och samarbetet avbröts innan EM-kvalet ens var färdigspelat. Samtidigt som bruttotruppen redan är uttagen och grundjobbet gjort. Då blev jag förbannad.

– Det jag fortfarande inte kan förstå är att man inte tar in flera röster innan ett sådant beslut tas. Det borde vara en diskussion med spelare och ledare som varit med tidigare. Det är viktiga grejer, säger Isacsson.

I protest mot det minskade landslagsprogrammet, men även i solidaritet med Johan Isacsson, har ett flertal spelare valt att tacka nej till spel i Blågult. Kritiken är tung när förbundet enbart anses satsa på damerna med fixstjärnan Isabelle Haak i spetsen.

– Nu ska alla kulor läggas på tjejerna. Jag säger inte att det ska vara lika, men det borde i alla vara på en rimlig nivå. Du kan inte minska antalet lägerdagar från 70 till 20 eller till och med ännu mindre än så. Man kan inte bara kapa ett lag på det sättet. Ska du göra spelare och komma någon vart är det ett alldeles för litet program.

– Tror du att det finns någon som taggar till för fyra landskamper mot Danmark i sommar? Det är ett skämt, säger Johan Isacsson.

Har du gjort din sista insats åt förbundet?

– Det antar jag. Jag tror inte att någon av oss backar. Det finns bättre och sämre tränare där ute, men jag hade velat ha ett annat slut.

Det är ännu inte klart, men det mesta talar för att Johan Isacsson blir kvar som LVC-tränare till nästa säsong.

– Jag hoppas och tror att vi kan komma till avslut den här veckan, säger han.

Förbundsordföranden Lennart Neovius beklagar och erkänner att tajmingen blev olycklig med avskedet redan innan EM-kvalet, men säger också:

– Under tio års tid hade vi jobbat för att ta oss till EM, men nu var det i praktiken klart med en ny miss. Då valde vi att göra en nystart och samtidigt dra i den ekonomiska nödbromsen. Förra säsongen blev av olika anledningar avsevärt mycket dyrare än vad vi räknat med och när det inte blev något EM var vi tvungna att radikalt dra ned på programmet.

Johan Isacsson hävdar att det är en person på förbundet som bestämmer allt.

– Jag har hört det förut, men håller inte alls med. Ismo (Pelto-Arvo) är internationell förbundschef, men är absolut inte ensam herre på täppan. Besluten tas efter diskussioner och är väl förankrade, säger Lennart Neovius.