Med 1–3-underläge efter fyra matcher i SM-kvartsfinalserien hängde Libk mot repen och var tvunget att vinna för att inte säsongen skulle ta slut alldeles för tidigt. Det såg lovande ut, men 3–0 blev till slut 4–7 i Sporthallen och därmed spelar Dalen vidare i slutspelet.
Libk?
Spelar inte förrän i höst.
Det gör ont när drömmar dör och det var förstås en stor kollektiv besvikelse i Sporthallen.
Ett mycket tungt bakslag för tabellfyran som hade siktet inställt på att gå betydligt längre.
– Klart att det suger att åka ur, oavsett när man gör det. Det är synd att säga att inte Dalen är bra, men jag tycker att vi har ett bättre lag. De fick oss dit de ville. Sen kan man alltid snacka om små marginaler, sa Martin Hovlund.
Han suckade.
Tittade ned i golvet.
Men inga försök till bortförklaringar eller skitsnack.
– Om vi vunnit första matchen, om det hade hänt. . .det är så många om, men det är bara att konstatera att de vann fyra matcher och vi vann bara en. Då finns det ingen som kan säga att inte rätt lag vann, sa Martin Hovlund.
29-åringen från Motala har upplevt en hel del i sin innebandykarriär och drömde om att få avsluta med en ny final i Globen. Men så blev det inte. Kontraktet med Libk går ut och under hela säsongen har planen varit att nu placera klubban på hyllan.
– Om du frågar mig nu om det var sista matchen så är svaret ja, sa han.
Men det är inget hundraprocentigt beslut taget?
– Det finns så många som säger att de ska sluta, men som sen inte gör det. Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Just nu tänker jag inte vad på vad som händer i morgon. Det är bara tungt och det blir ännu värre när du känner att du kanske gjort ditt. Det är tufft som fan.
Som många andra i Sporthallen påverkades han av ceremonin när Anton Karlsson avtackades i andra periodpausen.
– Vi har spelat tillsammans sedan jag kom hit och är väldigt bra vänner utanför planen. Klart att det skär i hjärtat att han inte får avsluta sin karriär på det sätt som han vill, sa Hovlund.
Vad händer nu?
– Jag har liksom aldrig inte spelat innebandy. Så det är svårt att säga. Jag kanske kommer att sakna det svinmycket, jag kanske inte kommer att sakna det alls. Men det känns bra att inte behöva tänka på nästa säsong om en månad utan att det får ta den tid det tar.
Han bor med familjen i Linköping, men funderingar finns på att flytta hem till Motala och i ett sådant läge skulle det möjligen kunna bli aktuellt med moderklubben Solfjäderstaden, som är tillbaka i division 1.
– Det är inte så att de heller kommer att träna två gånger i veckan. Man måste tycka att det är värt att lägga ned den tid som krävs. Annars gör du dig själv en otjänst. Du måste känna att det är roligt också.
Har det varit en jobbig säsong?
– Inte på det sättet. Inte alls. Det har känts mindre tungt eftersom jag känt att det varit sista säsongen. Det har inte funnits några livlinor utan bara varit att köra och jag tycker ändå att jag gjort det helt okej. Men vad hjälper det nu?
Max Wahlgren spräckte tidigt nollan i femte kvartsfinalen och utökade strax senare. Libk hade 3–0 och 4–2, men Dalen hittade in i matchen och tog över. Matchhjälte: tremålsskytten Kjetil Kronberg.
Johan Astbrant, Libktränaren, sa:
– Just nu är det mest tomhet. Jag hade hoppats att vi skulle göra det betydligt bättre. Men Dalen är som ett gäng kackerlackor som alltid kommer tillbaka. De ska ha en stor eloge och är värda att gå vidare. Möjligt att vi prickade en bra form lite för tidigt och jag måste också rannsaka mig för att se vad jag kunde ha gjort annorlunda.