Jan-Inge Wall och Barbro Holmgren tvingas leva med den förfallna byggnaden på andra sidan Kristallvägen.
På Kristallvägen står dörren öppen när vi tittar in till Barbro Holmgren och Jan-Inge Wall. De sitter vid köksbordet med en kopp kaffe.
– Kom in och slå dig ner, säger de innan de ens vet vem som kommer.
– Jag föddes där 1949, när den låga delen var BB, säger Jan-Inge och pekar ut genom fönstret mot den före detta sjukstugan.
Nu förundras de över hur förfallet bara kan fortgå. De bedömer huset som bortom all räddning. Nu är det till och med hål i taket.
– Varför säljer han (Arnfinn Röste) det inte bara. Något måste väl tomten vara värd, säger Jan-Inge Wall.
Margareta Nyrén på Apoteksvägen bor 50 meter från Kastanjen och passerar dagligen när hon går ut med hunden Smilla.
Margareta Nyrén, på Apoteksvägen, bor 50 meter från byggnaden. För ungefär fem år sedan skrev hon till kommunen och klagade på förfallet.
– Jag fick aldrig något svar, säger hon.
Margareta Nyrén har genom årens lopp sett allt fler fönster krossas. Ett tag gick entrédörren att öppna, men nu är den låst. Det krossade fönstret är ersatt med plast.
– Annars är det så viktigt hur tomterna ser ut, men här får det stå och förfalla utan att någon bryr sig, säger hon.
Det enda positiva med att det växer igen är att Margareta slipper se eländet från sin tomt, men när hon går ut med hunden Smilla passerar hon förbi varje gång. Hon försöker titta åt ett annat håll. Rakt över vägen ligger en lekplats.
Margareta har tillsammans med sin make bott i huset på Apoteksvägen sedan 1973, då de byggde. Hon minns hur fint det en gång var.
Jan-Inge Wall bor granne med den förfallna byggnad som en gång var det BB han föddes på 1949.
BB lades ner i mitten på 1950-talet, men sjukstugan levde kvar till mitten av 1970-talet då Berggården öppnade.
Sedan dess har huset rymt många verksamheter, som förskola, musiklokal, vandrarhem, glasskafé, fritidsgård med mera. I många år stod det öde innan Arnfinn Röste köpte det 2004.
Tidigare hände det att ungdomar tog sig in i huset.
– Det var väl lite spännande med ett öde hus, säger Margareta Nyrén.
Nu har varken hon eller grannarna på Kristallvägen sett några obehöriga på ett tag, mer än ett rådjur som håller till i buskagen kring huset.
– Nu måste det vara rent farligt att vistas där, säger Barbro och Jan-Inge.
Jan-Inge Wall och Barbro Holmgren ser från köksfönstret på Kristallvägen förfallet på andra sidan gatan.
De har bott på Kristallvägen sedan 1990 och även de har upplevt Kastanjegården som en välskött fastighet.
– Jag tror ABF hade gym där ett tag också, säger Jan-Inge.
– Om huset hade skötts ordentligt kunde man ha gjort något av det. Aktivitetshus eller kanske lägenheter som det så väl behövs i Rejmyre, men nu är det för sent. Det är bara att riva det, säger Jan-Inge.