Axel Magnusson trivs i sin gunga. Han gillar matematik, stora siffror och tal. Han tycker om att räkna på sin miniräknare.
I en stor gunga under ett träd i Södermanland sitter autistiske Axel Magnusson och njuter av vårens första värme. På LSS-boendet Sjöboda gård utanför Katrineholm har han bott i sju år nu. Det har blivit hans hem. Här trivs han och mår bra. Men vad Axel själv inte känner till är att han snart måste flytta härifrån. Det har hans hemkommun Ödeshög bestämt.
För Axel har blivit för dyr.
Axel är 34 år. Han är uppväxt i Hästholmen. När han var fem år fick han diagnosen Aspergers syndrom.
Under de första skolåren gick Axel i en ordinarie klass på Västra Tollstad skola.
– Han hade en egen skrubb där han satt och de andra eleverna turades om att vara med honom. Kompisarna var hjälpsamma. Det var jättebra och den tiden betyder jättemycket, säger mamma Birgitta.
Efter en tuff och ångestfylld högstadietid gick det bättre under gymnasiet.
– Han gick på en särskild utbildning för elever med autism i Motala. Det var fem bra år. Han fick rätt stöd. Han bodde hemma och det var en fin tid.
Sedan han var 16 år har Axel haft personlig assistent. Med det stödet kunde Axel flytta till en egen lägenhet i Ödeshög när han var 22 år.
– Axel klarar sig inte själv och kan inte bli lämnad ensam. Han är helt desorienterad i tillvaron. Till exempel kan han äta vad som helst och det kan bli riktigt farligt. När han ska till affären springer han över vägen utan att se sig för. Får han för sig att sticka iväg någonstans så gör han det. En gång gick han barfota en och en halv mil för att köpa energidryck.
Axel Magnussons första skoltid var lycklig. I början av högstadiet fick han mycket ångest berättar mamma Birgitta. Men när han började gymnasiet blev det bättre.
De första åren i det egna boendet fungerade, mycket på grund av struktur i vardagen.
– Man måste vara supertydlig med visuella scheman hur Axels dagar ska se ut. Det är definitivt inte lätt. Man måste vara ett steg före hela tiden så att han inte blir stressad.
Under sommaren 2016 förändrades situationen för Axel. Det sista året som Axel bodde i Ödeshög slutade flera assistenter i personalgruppen. Axel blev stressad av situationen och reagerade med att bli utåtagerande.
– Det skedde en del allvarliga incidenter. Vi föreslog dubbelbemanning och tät handledning så att kommunen skulle klara av situationen. De ville inte bemöta önskemålen. Jag sökte då pengar för dubbelbemanning från Försäkringskassan, men under de nio månader beslutet tog eskalerade situationen.
Här i Hästholmen bor Birgitta Hellman Magnusson och Anders Magnusson, och här är sonen Axel uppvuxen. Hans assistans i egen lägenhet fungerade inte, men just nu mår Axel bra i sitt boende sedan sju år tillbaka.
Den 11 maj 2017 stängde kommunen ned assistenternas arbetsplats efter att Axel slagit en personal. Men arbetsplatsen var även Axels hem. Nu hade han ingenstans att bo och stod utan assistans.
– Jag fick åka till hans lägenhet där han satt med två Securitasvakter och hämta hem honom.
I september 2017 flyttade Axel till Sjöboda gård utanför Katrineholm. Det tog ett tag innan Axel fann sig till rätta i sin nya miljö. Men nu trivs han som fisken i vattnet.
– Han kan gå ut när han vill och gunga i sin älskade gunga. Han tar promenader varje dag, gör skoluppgifter, cyklar, spelar trummor och hoppar höjdhopp i gympasalen. Hans dagar är förutsägbara vilket gör att han blir lugn. Han har kontroll över sitt liv och känner sig trygg med sin personal.
Den 11 mars 2024 kallas Birgitta och Anders till ett möte på socialkontoret i Ödeshög. Där får de reda på att kommunen sagt upp avtalet med Stiftelsen Linden och Axels plats på Sjöboda gård.
Axel Magnusson med mamma Birgitta Hellman Magnusson och pappa Anders Magnusson på besök på Sjöboda.
Birgitta, som även är god man åt Axel, överklagar efter mötet socialnämndens beslut till Förvaltningsrätten. I Förvaltningsrättens beslut skriver de att eftersom kommunen inte erbjudit något nytt boende för Axel är det därför inte möjligt att säkerställa att han tillförsäkras goda levnadsvillkor när den nuvarande placeringen hos Stiftelsen Linden upphör.
– Vi vill inte bråka med kommunen, men vi kämpar för att Axels rättigheter ska tas tillvara. Nu har en domstol slagit fast att han får bo kvar på Sjöboda tills ny dom meddelas. Då måste kommunen självklart rätta sig efter det. Axel är lika mycket värd som alla andra. Det här är en rättighet som han har, säger Birgitta.
Var tredje helg kommer sonen Axel hem på besök till föräldrarna Birgitta och Anders i Hästholmen. Kommunens beslut att säga upp hans vårdboende är överklagat.
Anders Ivar, myndighetschef på Ödeshögs kommun, håller inte med om Birgittas tolkning av beslutet.
– Vi har olika syn på domen. Vi väljer att överklaga och kommer fatta ett nytt beslut om placering redan på måndag. Därmed anser vi att vi uppfyllt våra skyldigheter i förhållande till domen. Effekten om vi följt Förvaltningsrättens dom är att vi bara förlängt Axels vistelse på Sjöboda med en månad, om vi inte utgår från att Kammarrätten beslutar att han ska få bo kvar där.
Axels juridiska ombud Linda Bergstrand företräder klienter i liknande fall och hon menar att Ödeshögs kommuns agerande är unikt redan innan domen.
– Det vanliga är att en kommun fattar ett överklagningsbart beslut så att den enskilde har möjlighet att överklaga det. Man brukar med den enskilde planera för ett ändrat boende. Enligt LSS-lagen ska man ha möjlighet att påverka sina egna insatser. Domstolen har beslutat att upphäva uppsägningen. Det kommunen ägnar sig åt är domstolstrots. Det är rättsosäkert för den enskilde som inte kan påverka hur kommunen agerar. Det här visar hur lite påverkansmöjlighet en enskild person har om kommunen väljer att handla i strid med högre instansbeslut.
Anders Ivar, myndighetschef: "Vi har olika syn på domen. Vi väljer att överklaga och kommer fatta ett nytt beslut om placering redan på måndag."
Anders Ivar menar att orsaken till att Axel inte kan bo kvar är den höga kostnaden för placeringen.
– Under fem år kunde Ödeshögs kommun uppbära ersättning för assistans. Stiftelsen Linden har inte möjlighet att erbjuda assistans längre. Det innebär att kommunen går miste om 2,5 miljoner kronor per år. Vi kan inte betala flera miljoner extra år efter år. Vårt förslag till Stiftelsen Linden var att Axel skulle få sin assistans där, men det gick inte. Då valde vi att säga upp platsen. Uppsägningstiden är tre månader och vår bedömning var att vi skulle kunna hitta en annan plats för Axel inom den tiden.
På Sjöboda är Axel Magnusson med på olika aktiviteter. Här har är han med på en idrottslektion.
Är det inte en chansning att få tag i en plats på så kort tid?
– Vi tycker inte att det är en chansning. Han ska ha en skälig levnadsnivå, men det ska vara till ett rimligt pris. Det är ett uppdrag utifrån hur kommunens ekonomi ser ut. Nu är vi i det läget att vi har hittat flera platser och vi håller på att väga ihop vilken plats som är bäst. Sedan kommer vi skriva ihop en utredning där vi kan visa att Axels behov kan tillgodoses på det nya stället. På måndag presenterar vi beslutet. Visst kunde vi valt en annan process, men nu valde vi att göra det på det lite snabbare sättet.
Borde inte Axel få gott om tid till inskolning på sitt nya boende?
– Jag förstår invändningen. Men vi har hållit på i två år att vända och vrida på den här frågan och nu kom vi till en punkt när vi valde att hitta en annan lösning.
Hur mycket billigare blir den nya platsen?
– Det handlar om en minskning med ungefär hälften. Det är en väldigt stor skillnad.
Birgitta Hellman Magnusson och Anders Magnusson är starkt kritiska till att Ödeshögs kommun sagt upp deras 34-årige son Axels boende. Han har autism och bor utanför Katrineholm.
Vad talar för att den här placeringen ska fungera?
– Vi känner att vi fått den information vi behöver. Vi har beskrivit Axels behov. Sedan har de fått berätta om de kan klara av uppdraget. De har bland annat lämnat uppgifter om personalbemanning, behandlingsmetodik och lokaler. Det är mycket information vi hämtar in.
Birgitta menar att det är viktigt att hon är delaktig i processen att ta fram en ny placering för Axel.
– Om kommunen vill försöka hitta en billigare lösning måste det ske med största omsorg om Axel. Det måste göras en ordentlig utredning som visar hur han skulle kunna uppnå goda levnadsvillkor på ett nytt ställe. Det skulle kräva en oerhört noggrann planering, där även jag som god man blir involverad, säger hon.
På Sjöboda är det nära till naturen. Här är det aldrig långt till en utflykt.
Birgitta har inte varit delaktig i måndagens beslut berättar Anders Ivar.
– Vi har tagit fram platsen själva. Beslutet tas av kommunen. När vi fattat beslut om placering har Birgitta alla möjligheter att åka dit och titta. Lagen är sån att det är kommunen som fattar beslut. Vi anser att det finns annan likvärdig vård som är billigare, men jag har förståelse för om Birgitta är av en annan åsikt.
Kommunens kostnad för att ha Axel på Sjöboda ligger på 14 000 kronor dygnet. Birgitta är medveten om det är en stor kostnad.
– Alla kommuner har ett ansvar för att planera för hur de ska ta hand om sina kommuninvånare som har svåra funktionsnedsättningar. Axel har en svår funktionsnedsättning och kommer alltid vara beroende av samhällets stöd. Han kommer alltid vara dyr i drift för Ödeshögs kommun.
"Det är domstolstrots", säger Birgitta Hellman Magnusson och Anders Magnusson om att kommunen vägrar ändra på sitt överklagade beslut.
Susanne Mulder är vd på Stiftelsen Linden. Hon berättar för Corren att dygnskostnaden ska täcka de utgifter de har för att driva verksamheten. Hon menar att arbeta efter LSS-lagen kostar, om man inte ska begränsa individer.
– LSS är tydlig med att inga begränsningsåtgärder får förekomma. Till exempel att medicinera för att man inte kan kommunicera förekommer som en begränsningsåtgärd på många LSS-boenden. När Axel kom till oss hade kommunen stängt ned hans hem och han var hårt medicinerad. Vi vill medicinera så lite som möjligt för vi tänker att beteenden är ett sätt att kommunicera. Vi försöker att hitta sätt så att vi inte behöver medicinera och då måste man anpassa miljön runt personen. Svårigheter med perception, till exempel ljud, ljus, värme och kyla, ställer stora krav på byggnader och miljö.
Hon betonar att stiftelsen inte är vinstdrivande. De intäkter de får in går tillbaka in i verksamheten.
– Vi har en miljö som är anpassad för de personer som bor hos oss. Vi äger och bygger våra fastigheter med alla utgifter som det innebär. Vi jobbar med en grupp inom LSS som har väldigt stora svårigheter och utmaningar. Det handlar om att individuellt anpassa bostäder och allmänna utrymmen efter personen som ska bor där. Vi har hög personaltäthet med lång erfarenhet och specialistkunskap. Det finns även stödfunktioner som stödpedagoger och resurspedagoger. Det finns alltid en ansvarig ledare tillgänglig i tjänst dygnet runt. Vi har en egen sjuksköterska för att få kontinuitet.
Susanne berättar att hon följt debatten i en närliggande kommun om att personer inom LSS skulle kosta för mycket.
– Det blev en diskussion som blev obehaglig. Föräldrarna till de här personerna kände att deras barn bara var en belastning. Jag kan förstå att man kan tycka att de kostar mycket pengar, men de här människorna har inget annat liv. Jag tror inte att någon vill byta liv med dem.
På Sjöboda gård i Södermanland sitter Axel i sin gunga. På måndag fattas ett beslut som påverkar hans framtid. Men det vet han ingenting om.