– Jag känner ju väldigt mycket för det här akvariet. Så jag hoppas verkligen att det blir kvar, säger Alf Hultqivst.
Fiskeintresset startade tidigt. När han var liten pojke brukade han fiska mört i strömmen nedanför Södra skolan. På den tiden rann det orenade avloppet rakt ut i vattnet.
– Vi metade slaskmörtar, som vi kallade dem där nere. Det var jättestora mörtar i det där avloppsvattnet och jag vill inte ens nämna vad som flöt omkring där, säger han.
Fisket har följt honom genom hela livet från det att han metade tills att han blev en engagerad sportfiskare. Än i dag är sportfisket, fiskbeståndet och Vätterns mående något som han brinner för.
– Jag har varit med i Samförvaltning Fiske (som är en del av Vätternvårdsförbundet, reds anm) i många år. Så det har varit mycket fiskevård bland annat och i den organisationen representerade jag just sportfiskarna, men det gör jag inte längre.
Det som varit det bästa med arbetet på akvariet, enligt Alf, är guidningen och att prata om fiskarna de har. Framförallt när det kommer grupper som redan har både kunskap och intresse för djuren.
– Det roligaste är att gå runt och prata om fiskar inför folk. Jag har haft mycket grupper – till exempel ska Grumlans fiskevårdsförening från Vetlanda komma hit den sjunde maj. Och sådant är extra roligt då det också är folk som är intresserade, som verkligen lyssnar och ställer frågor. Men det är också kul att prata inför skolklasser.
I nuläget har Vätternakvariet inte hittat någon efterträdare till Alf. Skulle rätt person dyka upp kommer hen att få lära sig av Alf under en period.
– Man går ju bredvid mig och sedan så kommer jag att gå in lite som konsult också. Behöver de ha hjälp med att skaffa en fisk då kommer jag ju att hjälpa till med det.
Vilken egenskap är viktigast för din ersättare?
– Det är att man kan guida och prata inför skolklasser, utan tvekan, säger han.
Vad ska du göra nu när du går i pension?
– Jag har för avsikt att köpa en båt till för man bör ju ha minst två båtar. Men jag vill ha en ny mindre båt så man blir lite mer rörlig och kan ta med sig den och fiska på lite andra ställen. I Vättern har jag en stor båt som jag inte kan flytta på. Jag är ju 72 år och man lever ju inte för evigt, så jag ska ju passa på att göra det jag tycker är roligt.
För tio år sedan, när Alf klev in på Vätternakvariet, så gjorde han det med en unik kunskap, både om fiskarna och hur man fångar dem. En kunskap som inte går att ersätta nu när han ska sluta. Det berättar Johan Rahm, föreståndare för Motala motormuseum som driver Vätternakvariet.
– Han är ganska unik i sin kunskap när det gäller både Vättern och våra fiskar. Nu håller jag på och letar. Jag har talat med arbetsförmedlingen och vi har en som praktiserar så jag hoppas att det kan fortsätta. Men jag tror inte vi kommer kunna hitta någon som har hela paketet utan det troliga är vi får ha en som ordnar fisk och en som har hand om akvariet. Men vi får se hur kostsamt det blir, säger Johan Rahm.
Vad händer om ni inte hitta någon ny guide?
– Det vill jag inte ens spekulera i förrän vi hamnar där. Jag är optimistisk och tror att vi kommer lösa det på ett eller annat sätt. Men det kanske inte blir precis likadant som det ser ut i dag, säger Johan Rahm.
