Redan 1959 kom missionärsparet Per-Olof och Everence Jacobsson i kontakt med familjen Mukwege. När de först anlände till Bukavu i östra Kongo var familjen Mukwege den första afrikanska familjen de träffade.

– Det var Denis Mukweges pappa som var pastor och föreståndare i pingstförsamlingen i Bukavu där vi skulle arbeta. Vi skulle inte arbeta i själva församlingen, men vi skulle arbeta i skolorna. Då var Denis fyra år gammal, berättar Per-Olof.

Everence fyller i att på den tiden umgicks man inte hela familjen tillsammans.

Artikelbild

| Per-Olof och Everence Jacobsson spenderade tretton år i Afrika under Denis Mukweges uppväxt.

– I kyrkan till exempel var det mest föräldrarna man träffade. Men Denis fanns med hela tiden i kyrkan tillsammans med massor av andra barn, säger Everence.

Familjen Jacobsson kom till Bukavu under kolonialismen, och missionens verksamhet där hade också startat under kolonialismen. Det innebar att sätet för organisationen de var med i fanns i det som då kallades för "den vita stadsdelen".

– Vårt umgänge med både barn och vuxna, det var i kyrkan i den afrikanska delen. För det var dem vi jobbade med. Vi var något mellanting rent socialt också. Vi hade betydligt lägre levnadsstandard än belgarna. Men åtskilligt högre än afrikanerna, säger Per-Olof.

De åkte till kyrkan varje dag, som låg på samma tomt som skolan där de jobbade. Familjen Mukwege bodde på skolans tomt, där de hade byggt sig ett litet, mycket enkelt hus.

Artikelbild

| På bilden syns familjen Jacobsson och familjen Mukwege. Denis har vita strumpor på sig. Den är tagen runt årskiftet 1964–1965.

– Där växte Denis upp under mycket fattiga förhållanden. Han var en begåvad kille, säger Per-Olof.

Paret uppehöll en fin gemenskap med familjen Mukwege. Föräldrarna till Denis, både pappan och mamman, var de som Per-Olof och Everence kände bäst utav alla afrikanska ledare.

– De fanns där hela tiden medan vi var kvar. Under Denis uppväxt var vi där i tretton år, berättar Everence.

Senare under åren har en närmare vänskap med Denis Mukwege växt fram. Men även om Per-Olof och Everence inte hade jättebra koll på Denis, så hade Denis sett så mycket av dem att han kände dem redan från barndomen.

– Vi började lära känna Denis mer i vuxen ålder, när han redan var känd. Då kom vi nära varandra, och förstod att han kände oss bra på ett helt annat sätt än vi kände honom. Han kom väldigt väl ihåg våra barn. Och den där bilden på oss tyckte han var en klenod att han fick, när vi står tillsammans med familjerna, berättar Per-Olof.

Denis fick bilden många år senare när han tog emot Palmepriset i Stockholm 2008. Per-Olof berättar vidare hur Denis Mukwege reagerade när han fick se fotot.

– Han for upp i ett glädjestrålande leende. Du kan tänka dig hur han reagerade, han tyckte att det var fantastiskt, berättar han.

– Då var det flera utav hans syskon som bodde i Norge, men som kom till det här tillfället när han fick priset. De fick se kortet och de var ju också med, så det blev ju uppståndelse, fyller Everence i.

Efter prisutdelningen har paret träffat nobelpristagaren flera gånger och lärt känna honom väl. Han har senare berättat om att han kommer ihåg barndomen, Per-Olof, Everence och deras barn. Paret säger att de inte blev förvånade när han i år tilldelades Nobels fredspris, han har varit nominerad i tre år och nu var det på tiden.

– Det blev stor glädje i vår familj, och den blev inte mindre av att Denis fick en värdig vinnare att dela priset med, yezidiskan Nadia Murad med samma mål som Denis – att hjälpa utsatta kvinnor, säger Per-Olof Jacobsson.