Verkliga chattar mellan "Sanna" (som här kallar sig "mammamedmus") och en man från Stockholmsområdet om vad han gör med sitt 2-åriga barn. Chattarna blev senare del av förundersökning som ledde till att mannen dömdes till 2,5 års fängelse för grovt barnpornografibrott.
Mannen i telefonen har just berättat för Sanna att han på morgonen utfört ett övergrepp på sin 2-åriga dotter när han bytte hennes blöja. Hon kan höra ett barn prata i bakgrunden och inser att det finns ett verkligt barn som är i stor fara.
Mannen tror att Sanna också är en förälder som våldför sig på barn och erbjuder sitt barn till andra. De har en tid haft långa samtal i krypterade chattar som gjort att mannen på andra sidan luren nu tror att de är allierade.
"Får du vara i din lilla?" skriver Sanna under ett påhittat användarnamn.
"Jag har försökt knulla henne, men hon stretar emot så mycket så det skulle vara bra om nån kunde hålla i henne åt mig", svarar pappan och lägger till en blinkemoji.
Sanna slår larm till den kontroversiella och omdiskuterade pedofilsajten Dumpen om det akuta läget. Polis och socialtjänst kopplas snabbt in och medan Sanna stämmer träff med den brottsmisstänkta mannen, omhändertas barnet på förskolan.
***
Linköping maj, 2023
Tonårsmamman Sanna står i köket och rör ihop "scrambled eggs" och pratar öppet om sitt hemliga dubbelliv. Ett mer vanligt vardagsliv med skjutsande av barn till aktiviteter och tacokvällar – och ett liv bestående av tusentals kontakter med personer som visar sexuellt intresse för barn. Sanna heter egentligen något annat, men för att skydda sin familj och för att kunna fortsätta med det hon gör så är hon anonym.
Dag och natt är hon uppkopplad till en skräckvärld som få vill eller orkar höra talas om. Genom en mängd konton i dolda forum och med en handfull mobiltelefoner har hon med sig uppdraget överallt. Som långtidssjukskriven har hon valt att i största hemlighet viga en stor del av sin tid till helt ideell privatspaning för att serva polisen med material i hopp om att få förövare lagförda.
– Jag utger mig alltid för att vara pedofil, men jag har många olika profiler. Jag kan vara spanjorska, finländska eller en kvinna med barn i Australien. Jag följer människor från hela världen så det gäller att hålla koll på världsklockan för att vara trovärdig i min roll, förklarar Sanna medan hon dukar fram gurkslantar på ett fat.
Efter nästan två års pedofilfiske vet hon vad personer med avvikande sexuella beteenden letar efter och vill höra. Hon vet hur hon på kort tid kan få fram tillräckligt med information för att avslöja deras identiteter. Och hon har lärt sig att känna igen fysiska attribut hos ett barn på bild som kan vara ett tecken på övergrepp.
– Jag har kommit till insikt att vi måste upplysa varandra om att de här personerna finns överallt och att det här är i rullning hela tiden. Man kan inte placera sexövergrepp mot barn i nån luddig rosa förpackning, den är mörk och hemsk på alla plan. Men pedofiler och sexualförbrytare kan slås in i Gant-kläder, de kan sitta bakom ett miljonskrivbord och de kan arbeta bland barn och vara otroligt duktiga på det.
***
Stockholm, maj 2023
Den innersta kretsen av Dumpens kvinnliga sida har samlats runt frukostbuffén på ett hotell i Stockholm. En svit har blivit knutpunkt för gruppens sammankomster och som stammisar får de rabatt på Östermalms lyx.
Dumpenprofilen, den före detta världsmästaren i höjdhoppning Patrik Sjöberg, ligger på sitt rum med migrän. Men han hade ändå inte varit välkommen idag.
Två veckor tidigare deltog Dumpen i Publicistklubbens möte på Södra teatern i Stockholm. Patrik Sjöberg och Janne Josefsson med flera var där för att diskutera de publicistiska frågeställningarna kring Dumpens arbetssätt för att avslöja och hänga ut personer som sökt barn att förgripa sig på – men debatten, som leddes av Robert Aschberg, blev hätsk och högljudd.
I ett försök att ge en mer sansad bild av sig själva, bjöd därför Dumpen in till en pressfrukost för enbart kvinnliga journalister. Dumpens kvinnor vill föra en diskussion utan en massa testosteron och pajkastning, säger de. De vill ha ett samtal om de utsatta barnen och inte om de uthängda männen som försökt avsluta sina liv eller om hur synd det är om deras anhöriga.
Flera nationella medier nappar på inbjudan, men i sista stund avbokas alla utom Corren.
– Vi hade inte räknat med att vi skulle få så otroligt många nya medlemmar just nu, så det har dykt upp saker vi måste hantera. Men vi kan köra en snabb dragning med dig bara, förklarar sajtens ansvarige utgivare Sara Nilsson när vi möts i lobbyn.
I en hotellsvit på Östermalm planeras Dumpens arbete. Totalt är ett 60-tal personer engagerade i olika omfattning. Utgivaren Sara Nilsson, kassören Åsa Broing och anhörigstödet Annelie Wessman och samtalsterepeuten Stella Rosenqvist är delar av den innersta kretsen.
Snart ansluter också Sanna, som kommit med tåg från Linköping.
– Jag vaknade med en fästing idag. Jag har våldtäktsduschat på morgonen, kände mig otroligt besudlad, säger hon lite lurigt när hon når frukostbordet.
– Jag fick sån där känsla av att det fanns massor med fästingar överallt…
– Tog du bort den eller växer den? undrar Sara Nilsson.
– Nej, jag tänkte låta den sitta kvar en vecka, skojar Sanna tillbaka och får snabbt en replik igen.
– Ah, du kör lite som den där domen – först barnpornografibrott 2019 och sen låter vi honom hållas lite till och sen får de gotta till sig. 16 år senare: ”Nu rycker vi fästingen!”, säger Sanna och väntar på gruppens reaktioner.
Kvinnorna skrattar. Det finns en rå jargong, men hjärtlig. Flera av dem bär på en egen historia som gjort att de valt att engagera sig. I förbifarten nämner Annelie Wessman, som fungerar som stöd för utsatta och anhöriga, att hon utsattes för övergrepp under hela sin barndom.
Taket är högt och de fem kvinnorna pratar i mun på varandra. De vill att Corren ska skriva om stödfunktionerna de erbjuder familjer med barn som utsatts för övergrepp. Det omdebatterade tillvägagångssättet, där vuxna volontärer utger sig för att vara fiktiva barn som män stämmer möte med i sexuellt syfte, är de trötta på att ständigt behöva försvara.
– Det har varit en extrem hets mot Dumpen och hur vi arbetar. Jag anser att vi arbetar för att sexuella övergrepp mot barn ska uppmärksammas, säger Sara Nilsson och Annelie Wessman nickar instämmande.
– Att lägga locket på som man gjorde förr och säga ”det här pratar vi inte om” gör det bara värre. Vi vill se en kriminalisering av att söka barn i sexuellt syfte för att begränsa förövarnas aktionsradie, säger hon.
Det plingar till, vibrerar och ringer i mobilerna konstant, kvinnorna delar displayer och ger varandra menande blickar.
– Nu ringer den där tidningen igen, jag skriver att de får vänta…, säger Sanna.
Sanna är en viktig nyckelspelare för Dumpen då hon efter snart två års spaning skaffat sig stor kunskap. Men sen den första kontakten togs med Dumpen har hennes roll i gruppen förändrats.
Annelie Wessman säger själv att hon utsattes för övergrepp från när hon var mycket liten tills hon var tonåring, vilket hon skrivit en bok om. Idag fungerar hon som stöd för utsatta och deras anhöriga. "Förövare är mästarmanipulatörer. Man måste få hjälp direkt för att inte hamna i ett destruktivt beteende", säger hon.
***
Linköping, maj 2023
Allting tog sin början under ett nattvandringspass i området där Sanna bor. En man bar en mössa med trycket "Kill your local pedophile” på pannan. Mössan skapades för ett tidigare projekt lett av Patrik Sjöberg som precis som Dumpen ville sätta fokus på övergrepp mot barn. Budskapet att döda pedofiler diskuterades vilt och debatten har i viss mån även följt med Sjöberg in i Dumpen.
Sanna kallar själv mössan för ful, men mötet med mössmannen den där kvällen fick henne att gå med i Dumpens snabbt växande Facebookgrupp.
Av en slump började hon senare scrolla bland publicerade domar och trillade då över svaret på varför en man hon ofta mött på promenader i skogen inte hade setts till på ett tag.
– Han hade dömts till fängelse för att ha våldtagit ett barn på en adress i närheten. Då kom plötsligt allt väldigt nära och jag kontaktade Sara, berättar Sanna.
Hon fick då frågan om hon ville testa på att vara ”fiskare” – det vill säga ha kontakt med vad de kallar för ”gäddor”, farliga rovdjur som lurar i vassen för att hitta ett barn.
Sanna tog roll som både tonåring och pedofil och kom snabbt nära flera män i Sverige som sökte barn. När fisket ledde till en första filmad konfrontation som publicerades på Dumpens sajt, fick hon blodad tand.
– Jag kände mig världsstark och öppnade en flaska Prosecco och fyllde spabadet. Men när jag tittade på min telefon och såg att det fanns 95 andra personer i kö som också ville våldta ett barn, så insåg jag att det här var en ”never ending story”.
Kritiken mot Dumpens arbetssätt har sen starten varit massiv. De anklagas bland annat för att ta lagen i egna händer genom att vara en medeltida folkdomstol. Etiken kring publiceringarna med namn och bild på de som haft kontakt med barn som inte finns har ifrågasatts då inget brott i lagens mening har begås. Kritiker pekar också på hur anhöriga till de avslöjade männen far illa. Två uthängda personer har efter Dumpens publiceringar avslutat sina liv.
Ansvarig utgivare för Dumpen, Sara Nilsson, menar att det blir fel att här fokusera på förövare istället för offer. Hon säger att varje dödsfall är tragiskt, men att människors livsval varken före eller efter deras publicering faller under Dumpens ansvar.
Totalt har 54 förtalsanmälningar kommit in till justitiekansler (JK) Mari Heidenborg, men aldrig har något fall drivits till åtal. Dock är inte Dumpen, enligt statens högsta juridiska ombud, inte onåbara – åtal och dom skulle kunna bli aktuellt om någon väljer att få sin sak prövad i ett civilrättsligt mål och bekosta omkostnader själv.
– Det är en jävla katastrof att Dumpen ska behöva finnas. Vuxna ska inte kunna söka efter barn så här, oavsett om det är ett riktigt barn eller inte, säger Sanna.
Sara Nilsson, ansvarig utgivare och ansiktet utåt för sajten Dumpen, och "Sanna" från Linköping har tät kontakt. Det var tillsammans med Dumpen som Sanna först började sitt "pedofilfiske", men sen ett år tillbaka lämnar hon över material till dem endast i undantagsfall. Sanna arbetar främst för att hennes kontakter ska lagföras.
Varefter Sannas arbete och engagemang växte, valde hon att inte längre lämna material till Dumpen så länge det inte kunde leda till någon polisiär insats. Hon är fortfarande en del av Dumpens kärna genom att på olika sätt bidra med kunskap, men när hon ertappar en misstänkt sexualförbrytare kontaktar hon i första hand polisen.
– Jag anser att ”mina” pedofiler måste lagföras när jag ser att det finns tillgång till barn som utsätts för övergrepp som behöver bli säkrade eller när det finns massvis med bevis som behöver tas om hand. Jag har ju ett ansvar och ser det som att jag krattar för polisen.
Hur bedömer du när det är dags att kontakta polis?
– Jag lämnar över när jag vet identitet. Eller när någon berättat för mig att de begått ett övergrepp. Sen om det ges mer information på vägen så får de ju den också.
Hur vet du om det som berättas för dig är sant?
– Jag märker ganska snabbt om någon skriver utifrån fantasier eller verklighet. Det finns mycket som jag hör inte är fysiskt möjligt utan att barnet i fråga skulle avlida.
Samtalen med polis i olika regioner är många och inte sällan får hon höra att det saknas resurser för att följa upp bevis för de brott hon serverar. Och ibland händer det att polis eller vård kontaktar henne för råd och hjälp med aktuella frågor i ämnet.
– Polisen kan väcka mig mitt i natten och säga att de har ett beslag och att de behöver hjälp med att säkra bevis i en mobiltelefon.
I mobilen lever sexualbrotten dygnet runt. På kort tid har Sanna samlat på sig kunskap om hur personer med sexuellt avvikande beteenden fungerar och för sig på nätet. Kunskap som får både forskare och polis att efterfråga hennes expertis.
Äggröran är uppäten. Mobilen på Sannas köksbord hemma i Linköping har frekvent burrat sen intervjuns start. Det är ”vännerna” pedofilerna som vill henne nåt. Efter en timme finns 232 obesvarade meddelanden från olika grupper.
– Varje vecka har jag särskild kontakt med 25 personer, men jag har runt 100 som jag pratat med under ett års tid – de hjälper mig att bygga upp ett starkt namn och komma in i olika grupper.
Hur då?
– Jag verifierar mig på olika sätt. I början av en kontakt med en man som funnits i de här kretsarna i 10 år och är högt i hierarkin kanske jag är en hjälplös kvinna utan barn. Jag kan säga att jag aldrig vill skaffa barn för att det skulle kunna leda till att mitt barn avlider av att jag skadar det. Då kan jag bli intressant, men jag behöver bevisa min lojalitet.
Sanna väger orden som om hon funderar på hur mycket hon kan berätta innan hon tar sats på nytt.
– Jag har en person som är en av mina ”bästisar”. I början kunde han fråga var jag var och då skickade jag en bild när jag åkte buss. Han kanske frågar vad jag ska äta på kvällen och jag skriver något om avokado. Senare återkommer han och undrar om det var ett bra pris på avokadon och jag skickar en bild för att visa att jag håller vad jag sagt.
Kontakterna underhålls både via meddelanden och telefonsamtal. Hon skapar vänskap genom att lyssna och förstå, diskuterar dyra elpriser eller färgval på väggen i vardagsrummet. När Sanna behöver råd kring vilken bil hon ska köpa, kan svaren avslöja vad personen hon har kontakt med själv kör. Alla pusselbitar och digitala spår som lämnas bidrar till identifiering.
Sanna kan sen ringa via chatten och spela upprörd för att plötsligt lägga på. När den misstänkte förövaren tvingas agera snabbt, avslöjar den sig med samtal från sin egen telefon.
– Jag brukar kunna identifiera personer inom tre dygn, jag är väldigt bra på det. Där börjar sen mitt jobb att avta, då mitt uppdrag är att hitta identitet och bevis för brott.
"Jag har tvingats inse att det här aldrig kommer att upphöra, men däremot kan man rusta människor att förstå problematiken. Har man inte varit mitt i den så är det svårt att förstår hur enormt utbrett sexuella övergrepp är", säger Sanna, som egentligen heter något annat.
Sanna understryker att hon aldrig själv öppnar eller delar olagligt innehåll och hon hävdar att hennes spaning hittills har lett till ett 15-tal förundersökningar gällande olika sexualbrott mot barn. Expressen har i en publicering om Dumpen bekräftat tre brottsutredningar där Sanna medverkat.
– Jag känner mig jättestolt. Det är inte så att jag har ett behov av att glänsa, men jag vet att många är tacksamma och jag kan ju se vad mitt material leder till.
Hon tar fram en mobiltelefon och visar en vy med chattar.
– På den här svenska sidan har jag just nu kontakt med 448 personer som jag tänker skulle kunna lagföras.
Du matar dig med övergrepp hela dagarna, påverkas du inte av det?
– Nej. Jag är väldigt duktig på att stänga av och byta fokus. Jag kan stänga av mobilen, öppna en flaska vin och ta fram lite chips och krypa upp i soffan och prata semester. Om jag hade haft några hjärnspöken så hade jag inte klarat av det här. Det finns en avsky, men jag drivs inte av hat.
"Många har inte riktigt förstått vad sexuella övergrepp är. Det handlar inte bara om lite smek eller gamla gubbar utan det är alla sorters människor, vemsomhelst. Det finns bland allt från förskolefröknar till poliser – alla roller där man kan dra nytta av sin position", säger Sanna från Linköping som på eget initiativ identifierar och samlar bevis mot personer som förgriper sig på barn.
Märsta, våren 2022
Användaren på skärmen framför Sanna har funnits där ett tag. Hon vill sålla bort honom från de övriga hon bevakar och samtalet fortsätter i en privat chatt. När han blir uppringd blir han överraskad, men Sanna lyckas snabbt få fram både identitet och hemadress.
Rutinsamtalet tar dock en tvär vändning.
Mannens erkännande av övergreppet på dottern samma morgon blåser av alla andra planer den dagen och en avancerad räddningsaktion drar igång.
Idag kallar hon upplösningen för vacker istället för jobbig.
– Det barnet har berört mig mest av alla. Jag hade hört henne och satt mig in i familjens situation. Men barnet är säkrat nu och den pappan kommer aldrig att kämpa för sitt barn.
Mannen dömdes till 2,5 års fängelse för grovt barnpornografibrott efter att uppemot 40 000 barnpornografiska filer tagits i beslag. Han friades från åtal gällande grov våldtäkt mot barn då bevisningen för en fällande dom inte ansågs var tillräcklig. Domen fastställdes i hovrätten i februari i år.
– Men han kommer att bli dömd för våldtäkt mot barn sen. Jag är övertygad om att han kommer att fortsätta förgripa sig på barn när han kommer ut – men då kommer jag vara hack i häl kan jag säga...