Knarkandet i riksdagen är ett säkerhetshot

Det är en politisk bomb. Knarkandet i riksdagen.

För avslöjandet står Aftonbladets reporter Lisa Horn. Först intervjuade hon företrädare för alla riksdagspartier om narkotikapolitiken. Det var hårda och allvarsamma ord. Efter intervjuerna bad hon att få låna toaletten, där hon testade efter spår av kokain. Hos fyra partier gav testen utslag. Det var hos Liberalerna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. 

Vad ska man då säga om det här? Kanske som Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson när hon förra hösten gick till attack mot partyknarkandet. S-ledaren riktade en fråga till alla som övervägde att köpa narkotika: ”Är det verkligen rätt att göra så när vi ser konsekvenserna med skjutningarna och sprängningarna?”

Magdalena Anderssons företrädare var lika rak 2019. Stefan Löfven lade en del av skulden för gängkriminaliteten på drogvanorna hos välbärgade.

Nu bör rimligen samma resonemang gälla en del av partikanslierna. Någon eller några som rör sig i riksdagen göder den grova organiserade brottsligheten i landet genom att köpa narkotika.

Att det svider politiskt för Socialdemokraterna är förståeligt. Men kanske ännu värre är det för Sverigedemokraterna, som profilerat sig som de hårda tagens härförare.

Vänsterpartiets reaktion på avslöjandet är också en historia i sig. När V-ledaren Nooshi Dadgostar får frågor om knarkspåret på partiets toalett svarar hon att Aftonbladet borde börja med att kontrollera sina egna toaletter och anställda.

Det är som om Vänsterledaren inte förstår allvaret. Knarkandet i riksdagen är inte bara pinsamt för partierna. Det är ett säkerhetshot.

För den som tar kokain riskerar sin politiska karriär – i synnerhet om det sker innanför skalskyddet på riksdagen. Och definitivt om det sker samtidigt som partierna kraftsamlar för att knäcka gängen.

Langare bör också inse att köpare som rör sig i riksdagskorridorerna är sårbara. Eller så kan langarna med lätthet ta reda på det. Att få koll på var en person jobbar är inte svårt. Och detta gör det som upplagt för utpressning, utförd av kriminella gäng eller främmande makt.

Det ska sägas att det inte går att slå fast om de som tagit in narkotikan i riksdagen är politiker, politiskt tillsatt tjänstemän eller några andra som rör sig i lokalerna. Men det är mest gradskillnader. Alla av dessa är förtrodda med tillträde till en av Sveriges allra viktigaste byggnader och institutioner, med allt vad det innebär. Och om någon eller några av dessa är sårbara för utpressning är det ett potentiellt säkerhetshot.

Liberalerna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna bör storstäda på sina kanslier. Och det gäller inte bara toaletterna.