I Visby, rosornas och ruinernas stad, höll statsminister Stefan Löfven (S) nyligen sitt jultal. Symboliken var tung. Att partiet med rosen bjöd in till jultal i S:t Nicolai ruin återspeglar Socialdemokraternas ställning inom svensk politik.
En påminnelse om det kom redan dagen efter talet. Väljarnas förtroende för Stefan Löfven rasade i SVT/Novus väljarundersökning (16/12). Enbart 23 procent av väljarna ha nu ganska stort eller mycket stort förtroende för Socialdemokraternas partiordförande. Det är den lägsta noteringen på flera år.
Stefan Löfvens tal bjöd på en del av det förväntade. Återigen attackerades Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, januariöverenskommelsen försvarades.Men det fanns några mandlar i gröten, som inte var partipolitiskt konfliktsökande. Statsministern talade varmt om civilsamhällets insatser. Att han innan framträdandet besökt Frälsningsarmén var inte en tillfällighet.
Ett nyckelbegrepp i Löfvens jultal var ”ett starkt samhälle”. Samtidigt utvecklas inte var gränsen mellan staten och samhället går. S-ledaren använder närmast samhället som en synonym till en stark stat. Det är dock viktigt att en åtskillnad görs. Samhället är långt mycket större än staten, och ska så förbli.
Omsorgen om föreningslivet var inte heller statsminister Stefan Löfven ensam om att ha lyft. När Ulf Kristersson jultalade på Norra Latin i Stockholm avslutade han med en hyllning till frivilliga krafter. Kristersson prisade insatser på julafton, donationer och berättade om sin egen familjs jultradition – att hjälpa till med att förbereda domkyrkan i Strängnäs julbord för dem som är ensamma.
Det fanns även fler paralleller mellan Kristerssons och Löfvens tal. Båda gav sig på konststycket att ge en berättelse för framtiden. Om vart Sverige är på väg. Men utgångspunkterna var talande olika. Stefan Löfven går tillbaka till Socialdemokraternas partiprogram när han beskriver hur framtidens Sverige ska byggas. Ulf Kristersson inleder i stället med att tala om luthersk arbetsmoral, för att sedan varmt beskriva vikten av klassresor och hoppfullhet.
Kristerssons och Löfvens tal är även lika på flera, mera förvånande, sätt. I båda hörs rösten av en oppositionsledare. Kristerssons kritik är av förklarliga skäl riktad mot den rödgröna regeringens oförmåga att hantera samhällsproblem som har slagit rot i det som är statens kärnuppdrag, att säkra människors trygg- och säkerhet. S-ledaren utför som vanligt en balansakt kring januariöverenskommelsen, som han är för men vars politik han i vissa avseenden tar avstånd ifrån.