Jöback har alltid haft den där berättande, felfria, lite omslutande rösten med tydliga klangtoner, men skuttat mellan genrer som en sökare utan tydligt kompass. Senaste skivan är inte bara skriven av Jöback själv (i olika samarbetskonstellationer), den tillåter honom att leva ut och leva sig in i musiken. Det är sånger som snubblar runt mellan musikal, Bond-tematik och stora uttryck, men som känns äkta och som inte minst känns äkta Jöback.

Skivan ”Humanology” har givit titeln till den turné som har premiär i Linköping på lördagskvällen (och som fortsätter i Norrköping på söndagskvällen). Jöback blandar musik från sin karriär, med tyngdpunkt från cover-skivan East side stories och nämnda Humanology. Bakom honom en åttamannaorkester och fantastiska Frida ”Release me” Öhrn. Peter i vit kostym med svarta revärer. Snygg bortom ord. Mellansnack som känns personliga och i någon felsägning blir roligare än de var tänkta. Peter med teatraliska uttryck och som att han liksom tar sats inför varje högre ton och ny strof. Sånger som andas storslagenhet och kanske ännu lite mer musikal än skivversionerna. Sammanhållet, varierat, professionellt, tidlöst, tidsenligt, och snyggt in i minsta detalj. En total symbios mellan röst och repertoar. Och en kompassnål som pekar entydigt i riktningen framåt.