I den senaste medarbetarenkäten som gjordes på Social- och omsorgsförvaltningen i Linköpings kommun ville en stor del av de anställda inte gå till arbetet. Hur ska dessa medarbetare kunna fatta livsviktiga beslut för utsatta familjer? Vad är det som gör arbetsplatsen så otrivsam?
Mycket kunskap och erfarenhet går förlorad när personal flyr arbetsplatsen, för att inte tala om den ekonomiska kostnaden för att lära upp nya medarbetare. Vad gör kommunen för att säkerställa sina anställda en attraktiv, utvecklande och trygg arbetsplats?
Det här är ett enormt misslyckande. Det krävs krafttag både från politiker, chefer och tjänstepersoner.
Det ska inte ta mer än ett år för att få ett LSS-beslut från kommunen.
Linköpings kommun är en myndighet och behöver börja uppföra sig som en sådan, det gäller även Social- och omsorgsförvaltningen. Den dåliga arbetsmiljön får omfattande konsekvenser för oss familjer som är i behov av stöd och hjälp.