Historielöst. Okunnigt. Okänsligt. Gymnasie-nollningen hälsas välkommen av det stora flertalet. Fungerande elevkårer bemöter även de elever som inte vill delta med respekt och omsorg.
Linköping är en av mycket få – rentav den enda? – städer i Sverige med ett fåtal bevarade läroverkstraditioner på vissa gymnasieskolor. Det är något att vara stolt och glädjas över.
Bevara och uppmuntra det som fungerar. Stötta de skolor och elevkårer som har behov. Enkelt.
Med undantag av Bonnkapälle – för övrigt Sveriges näst äldsta studentorkester – och då just gymnasie-nollningen, har kommunens alltför ofta utomsocknes uppväxta företrädare, allteftersom kväst övriga läroverkstraditioner; såsom majkarnevalen som efter 136 år rann ut i sanden efter att kommunen vägrade upplåta bygglokal för flaken.
Som del av Berzans forna Skändningskommitté hoppas jag på fortsatt livskraftiga men också nytillkommande läroverkstraditioner för ökad sammanhållning och för att tillåta också framtidens studenter att knyta nya och många vänskapsband över årskullsgränserna.
Jag kan också konstatera att skändning/nollning/inspark har anpassats över tid med innehåll enligt gällande normer och samhällsvärderingar, vilket är en styrka.
Istället för förbud är det snarare så att kommunfullmäktige allvarligt bör överväga att införa en egen ”skändningskommitté” för att introducera nya politiker – och då särskilt dem som inte är bördiga från socken – till stadens historia, särart och näringsliv för ökad sammanhållning, ömsesidig förståelse och respekt i Linköping.