Bokcirklarna är värda vänliga lokaler

Tingshuset i Fillinge såg så ödsligt och sorgligt ut i sin ensamhet. Och hade gjort en längre tid. Men så en dag fick det besök av två livaktiga och trevliga bokcirklar som gjorde det gladare, och fick det på bättre humör. Och det var precis vad det behövde, lite ny och andlig stimulans bland alla gamla döda saker som fanns i sådant överflöd därinne. 

Allt fungerade så bra. Bokcirklarna träffades en gång i månaden, och diskuterade de lästa böckerna och hade roligt. Sällan hade väl stämningen varit så kreativ och fin i detta gamla hus. Men säg den glädje som varar. Ett och halvt år senare blev bokcirklarna plötsligt utkastade, därför att markägaren inte delade cirkelledarens syn på miljön och naturen i trakten, och hotade därför att stänga av vatten och parkering som han höll tingshuset och hembygdsföreningen med, om bokcirklarna fick fortsätta sin verksamhet. 

Till saken hör att det är hembygdsföreningen som ansvarar för tingshusets lokaler. Och så skedde, bokcirklarna fick ge sig iväg utan någon förvarning. Det kom bara ett brev från styrelsen som var enhällig i sitt beslut, att bokcirkelverksamheten måste omgående upphöra. Hembygdsföreningen vek sig således för markägarens utpressning. Annars skulle de bli av med sitt vatten och sin parkering.

Man kunde tro att man var i vårt östliga grannland. Men inte så, vi var i Fillinge, i Bankekind. Så någon elak saga är det inte, men så sann den kan vara. Och nu står tingshuset i Fillinge åter så sorgligt och ensamt fullt av sina gamla, döda saker. Men ack, så det saknar sina bokcirklar som satte liv i det och fick det att känna sig behövt och stimulerat. Men vad gör man då makten tar till orda? 

Rädslan kryper undan och gömmer sig i mörkret, och det är vad Bankekinds hembygdsförening gjorde. Nu får man hoppas att bokcirklarna hittar några andra vänliga lokaler att vara i. Det är de verkligen värda.