De senaste 15 Ären har Ann-Christine arbetat som verksamhetschef pÄ LSS funktionsstöd i Linköpings kommun. à ldern börjar ta ut sin rÀtt och den 1 oktober klev hon av chefsrollen.
â Man har under tiden mött vĂ€ldigt mĂ„nga olika mĂ€nniskor som har betytt vĂ€ldigt mycket. Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att gĂ„ till jobbet och velat vara nĂ€ra kĂ€rnverksamheten och mina medarbetare. Alla vĂ„ra engagerade medarbetare som Ă€r ute pĂ„ dagar, kvĂ€llar och nĂ€tter har betytt mycket. Det spelar ingen roll om det Ă€r mĂ„ndag eller julafton, det mĂ„ste finnas personal. De Ă€r otroligt duktiga, och fĂ„r alldeles för lite ros.
Varför hon landade inom vÄrd och omsorg kan hon inte svara pÄ. Intresset vÀxte nÀr hon i ungdomen var scoutledare.
â Som scoutledare hade jag med en person som hade en intellektuell funktionsvariation. Det var en liten pojke som fick vara med mina miniscouter. I samband med det kĂ€nde jag att jag behövde ha praktik för att kunna gĂ„ vidare och fick en praktikplats inom sĂ€rskolan, berĂ€ttar hon.
DÀrefter började Ann-Christine jobba extra pÄ ett elevhem och insÄg att hon ville jobba inom LSS. Hon beskriver en enorm förÀndring frÄn nÀr hon började pÄ 1970-talet fram till i dag.
â Vi har jobbat frĂ„n gruppen till individen. Som chef kan man inte bara sitta inne pĂ„ kontoret och leda arbetsplatstrĂ€ffar. Man mĂ„ste vara ute och möta vĂ„ra brukare och medarbetare i vardagen.
En annan förÀndring, enligt henne, Àr hur brukarna lever.
â Tidigare hade man ett litet rum, man delade pĂ„ toalett och dusch med fyra till fem personer. Det fanns ett gemensamt kök. NĂ€r LSS-lagen trĂ€dde i kraft under 1994 började man med egna lĂ€genheter. I dag har brukaren en egen lĂ€genhet, ett trinettkök och eget badrum. Personalen utgĂ„r dĂ„ ifrĂ„n individen i stĂ€llet för gruppen.
Under tiden som verksamhetschef har hon skapat ett samarbete med psykologer frÄn Psykologpartners i Linköping.
â Vi har bildat nĂ„got som heter PBS, positivt beteendestöd. Det handlar om förhĂ„llningssĂ€ttet som syftar till att öka livskvaliteten och förebygga olika typer av problemskapande beteenden hos vĂ„ra brukare.
I november 2017 blev Ann-Christine Ànka efter 30 Är tillsammans med sin man Pekka. Han fick cancer och var sjuk i fyra Är.
â Han jobbade pĂ„ Bokbussen i Linköping. Det Ă€r en enastĂ„ende personalgrupp som fanns till för honom och mig under tiden som han var sjuk. Han kunde jobba in i slutet genom ett samarbete mellan mig, sjukhuset och FörsĂ€kringskassan. En del arbetsuppgifter fick jag hjĂ€lpa honom med för att han inte skulle bli helt slutkörd. Jag tror att det Ă€r jĂ€tteviktigt att fortsĂ€tta arbeta om sjukdomen inte förvĂ€rras. Alla mĂ„r bra av att kĂ€nna sig behövda.
Det var en svÄr tid för dem, men Ann-Christine vittnar om att hon fick fint stöd frÄn nÀrstÄende.
â Jag hade en förstĂ„ende chef, fantastiska barn och tvĂ„ bröder som stöttade mig. NĂ€r sĂ„dant hĂ€r hĂ€nder prövas man som familj.
Ann-Christine kommer att fortsÀtta inom LSS, men i stÀllet som timanstÀlld.
â Det kĂ€nns skönt att vara behövd Ă€ven som gammal. Har man varit med lika lĂ€nge som jag sĂ„ finns det kunskap som inte finns i böcker.
Hon kommer ocksÄ att fortsÀtta engagera sig i föreningen Neuro Linköping. En del tid kommer ocksÄ att Àgnas Ät barnbarnen.
â Jag fick en mugg av dem dĂ€r det stod "jag Ă€r inte pensionĂ€r, jag ska bli mormor och farmor pĂ„ heltid". Det tĂ€nker jag bli pĂ„ deltid, sĂ€ger hon och ler.
