Debatt: Tar du emot mig om jag misslyckas?

Svar på ledaren "Politiker i Östergötland – lär er också att misslyckas" (22/3):

Christian Gustavsson efterlyser i sin ledare en förändring hos den enskilda politikern. Att erkänna misstag, ta ansvar för dem och ändra sig. Jag håller med till 100 procent. 

Jag har en stor ödmjukhet inför varför man drar sig för att erkänna sina misstag. Att stå i en talarstol inför en publik och erkänna att jag och partiet jag företräder hade fel är inte en lätt uppgift. Av flera skäl. 

Det finns ofta ett hårt bemötande av människor som gör misstag. Det finns en cancelkultur där du raseras om du gör det minsta felsteg, även om steget du tagit är med de bästa intentionerna. Man ser inte människan bakom, utan dras med i strömmen av drev där man redan har skapat ett narrativ.

Hur lätt har vi som människa i dag att säga orden: ”Jag hade fel”? 

Vi är hårda och snabba på att döma varandra, i stället för att med öppet sinne lyssna och ge människan man möter ett peppande ord på vägen.

Verkligheten är att erfarenhet, klokhet, och lärdomar skapas lika mycket av misslyckanden som av lyckade insatser. 

Många drar sig för att säga orden ”Jag hade fel”. Då måste du samtidigt erkänna för sig själv att du inte lyckades. Det du trodde var rätt visade sig vara fel. Du tog ett felaktigt beslut. Det krävs självförtroende, självrannsakan och självinsikt för att kunna inse att man behöver omvärdera sina åsikter eller värderingar. 

Vi är oftast inte tillräckligt rustade med självförtroende för att ge oss själva omtanken i att det är okej. Det blev inte som du trodde, du gjorde ditt bästa utifrån det du då visste, nu vet du bättre och kommer göra annorlunda. 

Det handlar om att kunna ta emot feedback. Att du behöver kunna ta emot orden: "Jag tycker inte du gör rätt", och inte bara ta emot dem, utan även analysera dem och återigen ta ett varv av självrannsakan. Är jag på rätt väg? Kan det finnas en bättre? Har den här personen som ger mig återkoppling en poäng? 

Att ta in återkopplingen och sedan kunna ändra din kurs om det behövs. Alternativt stå din mark i att du är på rätt väg. Du har tillräcklig med argument för att din åsikt håller trots motargument, och står trygg i det. 

Ska vi begära att människor ska ha lätt för att erkänna sina fel och brister, så måste vi skapa ett klimat där det är okej att misslyckas. 

Att misslyckas som politiker i dagens samhälle är läskigt eftersom du är beroende av människors röster, även om jag personligen anser att det inte är det som ska påverka din eller partiets åsikt. 

Därför är jag 100 procent enig med dig, Christian. Politiker som också är helt vanliga människor borde inte vara rädda för att misslyckas, för vi kommer behöva acceptera misslyckanden om vi ska våga prova nya vägar, vilket vi är i desperat behov av.

Ta ett grundat beslut. Analysera utfallet. Se om målet uppnåddes, gjorde det inte det, analysera igen, ta lärdom av läxorna, och sedan ta nya tag. Man kan omöjligt ha svar på allting, och det är något fint i att erkänna det. Att man måste lösa problem tillsammans.