På grund av säkerhetsläget tvingas nu kommunen att kraftigt begränsa allmänhetens tillträde till stadshuset och de kommunala förvaltningarna i Linköping. Det kommer att innebära att medborgarnas möjlighet att möta sina valda ombud och politikernas möjlighet att möta sina väljare minskas betydligt.
Detta är ur demokratisk synpunkt mycket olyckligt i ett läge då dessa möjligheter i stället borde förstärkas. Med den oroande utveckling vi nu har i vårt samhälle borde den självklara målsättningen vara att göra allt man kan för att öka och förbättra kommunikationen mellan våra politiker och deras väljare.
För sällan har demokratin varit utsatt för så många hot som just nu. Att då bara vidta åtgärder som begränsar denna utan att kompensera detta med andra åtgärder är därför inte försvarbart.
Man måste ha full förståelse för att kommunen med det säkerhetsläge som just nu råder måste vidta åtgärder för att begränsa riskerna. Men det behöver inte betyda att det måste gå ut över demokratin.
Särskilt som kommunen med den organisation man redan har kan undvika detta. Det bästa man då kan göra är att ta tillvara de möjligheter till en utökad lokal närdemokrati som finns i de geografiska utskott som utsågs efter förra valt. Med ett utökat uppdrag och ökade resurser skulle dessa mer än väl kunna både kompensera och förbättra kontakterna och kommunikationen mellan medborgare och kommunens beslutsfattare utan att det på något sätt behöver påverka säkerheten för kommunens politiker och anställda.
På så sätt skulle det vi nu upplever som något negativt på sikt till och med kunna utvecklas till något positivt för att både utveckla och förstärka den kommunala närdemokratin.