Genom livet förändras människans syn på jul och firande. För ett barn handlar det oftast om julklappar, Kalle Anka på julafton och skollovets frihetsrus. I vuxen ålder njuter många i stället av lugnet, av att hela Sverige i princip stannar av.
Även om många av samhällets stöttepelare jobbar – i exempelvis blåljusyrken, försvar och vård. Men alla ler nog åt barnens förväntan och ser fram emot hur glada de ska bli när de träffar tomten och äntligen får sina julklappar.
På äldre dagar njuter många tvåfalt, både av samvaron med familj, men också av det som väcker minnen. Musiken som är den samma år efter år. Och allt som doftar som det gjorde under barndomen – stearinljus, hyacinter, pepparkakor och glögg och kanske mest lukten av julgran.
Många går upp i något större än sig själv under julen. Människor har alltid firat en högtid under den mörkaste tiden på året. Det är ingen slump att exempelvis jul och den judiska högtiden Chanukka ligger nära varandra. Att lysa upp mörkret med tända ljus slår an något evigt och primitivt.
Många tänker nog: så här har människor firat i tusentals år innan jag föddes, så kommer de att fira i tusentals år efter att jag är borta. De minnen jag nu bygger åt mina barn kommer de att ge vidare till sina i en evig kedja.
Få svenskar firar i dag av religiösa skäl. Jesus har en ganska undanskymd plats där han trängs bland Rudolf, julmust och chokladkalendrar. Det spelar egentligen ingen roll. Den jul som vi firar har lika stor betydelse i egenskap av kulturell svensk högtid, som av religiös högtid. Däri ligger ett stort värde, just i det som vi uppfattar som den svenska kulturen.
Vi lever i en allt mer polariserad samtid. Vi betalar priset för vår individualism med allt större isolering. Allt som vi i dag kan sluta upp kring, allt som binder oss samman och ger oss en gemensam historia är värt att slå vakt om. Det är därför alla borde fira jul.
Även ateister som inte tror på Jesus födelse, judar och muslimer som även om de är tillhör abrahamitiska religioner har annorlunda traditioner, och människor som kommer från andra delar av världen där man inte firar jul.
I Sverige, just här och just nu är det kanske mer angeläget än på mycket länge att vi värnar om det som förenar oss, som ger oss goda gemensamma berättelser och får oss att stanna upp i vardagen.