Folkomröstningar tenderar bli dålig demokrati

Turerna kring Brexit förskräcker.

Brexit, en riktig soppa.

Brexit, en riktig soppa.

Foto: Matt Dunham

Krönika2019-12-04 13:25
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I nästa vecka går britterna till val. Anledningen är mycket konstig. För tre år sedan folkomröstade man om fortsatt medlemskap i EU. En majoritet av väljarna sade nej. Detta beslut har sedan flera regeringar misslyckats med att få igenom i parlamentet.

Trots detta anses folkomröstningens resultat vara oåterkalleligt. Att ordna en ny folkomröstning vore odemokratiskt, menar regeringen. Däremot är det tydligen inget problem att för andra gången på två år be väljarna att ge ett nytt besked om vilka de vill ska regera landet.

Varför anses utgången av en folkomröstning väga tyngre än ett valresultat?

För mig är det obegripligt. En folkomröstning kan mycket väl avgöras av en tillfällig stämning, många väljare kanske dessutom lägger sin röst på det ena eller andra alternativet av skäl som har mycket lite med själva sakfrågan att göra.

När det gäller allmänna val är regeln klokt nog att valet gäller bara för en begränsad period. Det står väljarna fritt att sedan avsätta en regering eller ge den fortsatt förtroende. Om inget parti eller politisk allians får majoritet försöker man snickra ihop andra uppgörelser eller i värsta fall gå till nyval. I Israel verkar man just nu stå på randen till det tredje valet på ett år därför att ingen koalition lyckats få majoritet.

Att genomföra den Brexit som britterna röstade fram för drygt tre år sedan har visat sig mycket mera komplicerat än vad någon den gången föreställde sig. (Jag bortser här från att den dåvarande premiärministern David Cameron var övertygad om att han skulle få en stor majoritet för att stanna i unionen).

Inget avtalsförslag har lyckats lösa alla problem. EU-medlemskapet har haft långt bredare konsekvenser än man trott. Och de påstådda vinsterna av ett utträde var mera fantasi än verklighet. Men att be väljarna att fundera på saken en gång till är politiskt omöjligt.

I Sverige folkomröstade vi om kärnkraften 1980. Fortfarande spelar utgången av den omröstningen en roll för den svenska energipolitiken trots att det ganska snart stod klart att inget av folkomröstningsalternativen var realistiskt. Att det alls blev en folkomröstning berodde på ett reaktorhaveri i amerikanska Three Mile Island.

Idag har vi en regering som ingen förvarnat om inför förra årets val. Är det bra eller dåligt? Om tre år får väljarna möjlighet att säga sitt om den ska få fortsätta. Det är klok demokrati. Att låta folkomröstningar gälla i evighet är det däremot inte.