Insändare För två månaders sedan var det valkampanj. Det mesta var sig likt. Valaffischerna hade lika okontroversiella budskap som vanligt. ”Du ska lita på Sverige” skrev Ebba Busch Thor. Någon emot? ”Nej till slöseri med skattemedlen” skrev Sara Skyttedal. Någon?

Men en valaffisch från KD stack ut och stannade kvar i minnet. ”Skydda henne, inte förövaren” stod det på en affisch med en gråtande flicka och krav på skärpta straff för sexualbrott. En självklarhet kan man tycka. Ingen vettig människa är förstås emot att människor ska skyddas mot sexualbrott eller att de ska få hjälp om det blir utsatta för sådana.

Men vad säger fortsättningen? ”Inte förövaren.” Det är klart att ingen vill att förövare ska gå fria, brott ska ge straff tycker vi alla. Men vem är förövaren? All forskning visar och alla som är insatta i frågorna vet att de flesta förövare också är offer. De har blivit utsatta för övergrepp, misshandel, vanvård. De har inte fått den hjälp de hade behövt, de har farit illa mer än de flesta av oss.

Nu är det på Kristdemokraternas affisch som denna uppmaning står. Krist-? Vad säger Jesus om de minsta, om syndaren, om att kasta första stenen, om att uppsöka i fängelset, om skökan? ”Vem är då hans nästa?”

När ska kristna människor äntligen reagera mot Kristdemokraternas människosyn? Vad skulle Jesus säga om dem som fastnat i flyktingläger i Libyen och Grekland? Det är väl bra med god sjukvård för oss i Sverige. Men för dem på Lesbos? Och hur gick det med paradpunkten: familjeåterföreningen? Det kanske är viktigare att få sitta i regering med stöd av Sverigedemokraterna?

I USA hör vi att de kristna röstar på Trump. Inte alla förstås, men många, och ofta de som hörs. Skiljer sig den människosyn som KD visar från den som de som har röstat fram USA:s president har? Betyder den kristna människosynen något annat än att ge livets olycksbarn längre fängelsestraff eller att hålla dem utanför Sverige?

Är det inte dags att sluta huka för frågan om KD:s människosyn? Om nu inte det andra budet är avskaffat, är det inte då dags för kristna att säga ifrån?

Rolf Holmqvist