Insändare Linköpings innerstad har fyra parkeringshus med omkring 1 600 platser. 700 av dem är uthyrda till långpendlare. Då återstår 900 för dagsbesökare varav de flesta troligen har sina jobb i city och kommer tidigt på morgonen för att få plats. Några hundra platser kan då disponeras av oss som är beroende av bilen men har ärende in till staden för att handla, besöka något evenemang eller en kulturinstitution.

Vi är många äldre människor som har svårt att åka kollektivt och inte kan cykla. Det kan också gälla för barnfamiljer. Men det finns ju gatuparkeringar, säger någon. Ja, det finns ett fåtal platser, men på de flesta gator råder generellt p-förbud. Där det finns platser är tiden ofta begränsad till 30 minuter. Vem hinner handla på 30 minuter om man dessutom ska gå en lång väg för att komma till en affär?

Enligt kommunens nyligen framtagna ”Trafikplan för innerstaden” ska bilparkering på gatorna undvikas. Jag anser att den politiken diskriminerar oss äldre som bor utanför innerstaden och är beroende av bilen för att ta oss till centrum. Den gör det dessutom svårt för cityhandlarna som går miste om kunder.

Men problemet med parkering skulle ganska lätt lindras om man tillät parkering på de lediga ytor som finns längs de flesta av stadens gator. Det är väldigt få gator som har genomfartstrafik och på nästan alla andra kan man skapa ett antal parkeringsplatser längs med trottoarerna. Ta till exempel Snickaregatan som sträcker sig från simhallen till centralstationen. Det är en bred gata utan genomfartstrafik. Där skulle man lätt kunna få plats med 50 parkeringsrutor utom på den delen som är gågata.

Jag skulle kostnadsfritt kunna åta mig att förse våra politiker med en karta med flera hundra lämpliga parkeringsplatser innanför centrumringen som garanterat inte skulle orsaka några problem för andra trafikanter. Det är bara att måla upp rutorna. Jag betalar gärna p-avgiften.

Anders Wellving