Strax före jul stämde jag träff med Tony Mårtensson, som till våren återvänder till Linköping HC, i Stockholm. Innan vi skiljdes åt undrade jag om han hade någon drömvärvning. Han funderade, men inte så länge, innan han sa:
”Gustav Forsling i Florida skulle inte vara så dumt. Men det lär väl dröja innan han flyttar hem.”
Några timmar senare plingade det till i min telefon.
”Kom på en drömvärvning till. Jakub Vrana, så klart.”
Det låter mer rimligt.
Troligt?
Njae, men inte heller otroligt.
Jag tycker att LHC – och om jag fattat saken rätt ligger sportchefen Peter Jakobsson på rätt hårt – ska gå all in på det till nästa säsong. Så klart en chansning, men vad är inte det, och tänk det som ytterligare en intressehöjare efter första slutspelet sedan 2018.
Det vore en drömvärvning och en av SHL-hockeyns häftigaste förstärkningar på länge. Tjeckstjärnan har speciella band till Linköping (inte minst till tränaren Klas Östman) och spelar han i Sverige så blir det säkert här och ingen annanstans.
Vrana har på olika sätt några tuffa år bakom sig, sitter på utgående kontrakt med St Louis och verkar för tillfället ha fastnat i farmarlaget Springfield Thunderbirds. 27-åringen kan behöva en omstart för att få ny fart på karriären och även om lönekuvertet förstås kommer att krympa rejält kan en flytt tillbaka till tryggheten vara just vad han behöver.
Annars då?
Jag antar att Adam Ginning och Leon Bristedt är två andra namn som LHC har högt upp på sin lista. Samtidigt är truppen redan nu relativt dyr och det kan krävas diverse rockader för att få plats med alla.
Av nuvarande spelarna borde det vara prio ett att förlänga med Jesper Pettersson, medan det lär krävas ovanligt starka avslutningar för att bland andra John Nyberg, Vilmos Gallo och Anthony Greco ska bli kvar. Lance Bouma hade jag förlängt med. Till rätt pengar.
Två veckor kvar innan transferfönstret stänger för i vår och utöver att namnge Marcus Hellgren-Smed från Karlskoga som tredjemålvakt tycker jag att LHC ska lita på det man har. Det finns ingen anledning att leta efter förändringar. Inte nu. Jag är inte alls säker på att någon spelare in skulle göra det här laget, som mått bra ända sedan i höstas, bättre.
Måste säga att jag har svårt för den här typen av matcher som ska vinnas. Där det till synes utan bekymmer skapas en massa framåt, men där det också ser halvdant ut bakåt med för många öppna lägen även där. Nu var det en målmässig drömstart där nästan allt gick in och till slut inget snack (6–3) även om oberäkneliga jumbon Oskarshamn såg till att det blev spännande för några minuter i slutperioden.
Offensivt fanns ingenting att klaga på, applåd för sex gjorda mål och det här är en säsong där LHC vinner sådana här matcher.
Också.
6 023 åskådare är ingen publiksiffra att jubla över – men för ett år sedan hade det inte varit över 4 500.
Säger något det också.