Nytt blod skulle in. Känslan var att man ville bryta sig loss från att vara en klubb som byggt upp sin kontorsverksamhet på spelare som avslutat sina ishockeykarriärer. Flera personer utan någon större koppling till föreningen tog klivet in. Roger Ekström blev ordförande, Bert Robertsson blev tränare och Michael Sturehed blev marknadschef. När resultaten uteblev tröt tålamodet och den nya "satsningen" försvann i samma sekund som Bert Robertsson lämnade. Det halvhjärtade försöket till att bryta blodsbanden inom klubben blev egentligen avslöjat redan när den tidigare LHC-spelaren Niklas Persson rekryterades som general manager. Nu tar klubben också in Sebastian Karlsson som ansvarig för det fysiologiska teamet. Det betyder att LHC fullt ut är tillbaka på den hemvävda vägen, även fast man för den delen inte helt lämnat det spåret någon gång.
I mina ögon kvittar det vilken väg LHC tar – bara klubben följer den vägen fullt ut. Antingen gör de som Rögle och tar in en tränare och sportchef som får bygga upp en ny kultur och får mycket inflytande – eller så får LHC bygga på det lokala med att ha ett hjärta för klubben och trycka ännu hårdare på att bli stadens lag. Men om man rekryterar personal som har ett hjärta för klubben, men kanske utan lika mycket erfarenhet som personer utifrån, måste LHC skapa förutsättningar för att kunna fortbilda dessa inom organisationen. För det bästa är såklart om ett hjärta för klubben, erfarenhet och kunskap flätas samman.
Sedan tror jag tyvärr inte att LHC vinner några SM-guld genom att alltid backa bandet och ta in personer i organisationen som varit framgångsrika på isen. Däremot så tror jag det kan vara rätt väg att gå för att etablera sig som ett slutspelslag igen. I dagsläget kan det snarare vara en fördel att ha personer inom organisationen som alla känner igen, litar på sedan tidigare och tycker om. LHC:s SHL-lag är inte redo för att ta sikte mot ett SM-guld nu. Men om några år, då klubben förhoppningsvis har bättre förutsättningar, är det kanske läge att göra ett nytt försök med att ta in ett nytt tänk – och då fullt ut. Men nu handlar det snarare om att bygga upp något som gör att LHC blir ett slutspelslag igen. Och då är det helt rätt att falla tillbaka på något som är bekvämt och som fungerat tidigare.