Att ha fött upp en häst som blir en del av världseliten är stort. På väggen ovanför skrivbordet i gårdskontoret hänger flera bilder på Hansson och Peder Fredricson.
Inne på gårdskontoret på Walltorp utanför Väderstad är bröderna Hansson samlade. Här och var skymtar prisrosetter och på väggarna hänger tavlor på några av de egna uppfödningarna.
– Det har bedrivits avel här sedan 70-talet. Vi har fött upp runt hundra föl, två om året, berättar Anders, som är äldst i syskonskaran.
För den hästkunnige är det lätt att känna igen ekipaget på tavlorna ovanför skrivbordet. Där syns nämligen inga mindre än Peder Fredricson och Hansson WL.
– Vi känner ju väldigt mycket folk i hästvärlden, i alla fall i vår ålder, eftersom vi har varit med hela tiden. Så de vet ju att han kommer från oss, säger Ulf.
Det är tre erfarna hästkarlar som sitter samlade runt bordet. Både Anders och Ulf har ridit svår hoppning och varit en del av landslaget, och lillebror Per red upp till 1.40-nivå. Den som fortsatte tävlingsrida längst var Ulf.
– Men så fick jag diskbråck och opererade nacken 1994. Då kunde jag inte rida på ett år. Efter det slutade jag tävla på den nivån, då blev det mest tävling av unghästar i utbildningssyfte, säger Ulf.
Ulf var den som tävlade Hansson i början av hästens karriär. För att jobba med "tittigheten" fick de träna mycket på att hoppa småhinder hemma. "Han togs inte hårt, han gick inga unghästtävlingar eller så", säger Ulf.
Brödernas meritlista kan göras lång, och de kan berätta många historier om hur det var att rida de där riktigt stora klasserna. Både Ulf och Anders har två hästar som ligger dem lite extra varmt om hjärtat – Moritz och Dragant.
– Jag och Dragant vann Svenska cupen i Scandinavium 1980. Att få rida in på den prisutdelningen och höra alla ropa mitt namn... Det var gåshud, minns Anders.
Även Ulf och Moritz nådde stora framgångar på tävlingsbanan. Senare såldes Moritz till Peter Erikssons sponsor, och Eriksson red både ett VM och ett OS på honom. Hästen såldes sedan vidare till USA, där han ett år blev landets mest vinstrika häst.
Ulf ler när han tänker tillbaka på första mötet med Moritz.
– Jag jobbade som beridare i Tyskland hos en kille som förmedlade lite hästar. Jag sa att jag var intresserad av att köpa en, men den var tvungen att vara rätt ung, för jag hade inte så mycket pengar.
Alla tre har hunnit samla på sig en del roliga tävlingsminnen genom åren. "Jag, Ulf och två bondgrabbar till här från trakten red i lag ihop. Vi var fyra i lag-SM uppe i finalen i Strömsholm som bäst. Det var rätt starkt mot hela Sverige", minns Anders.
Det kom in hästar som skulle provas, men alla var för dyra. Men så en dag, bara några dagar innan Ulf skulle sluta jobba i just det stallet, kom chefen och sa att han skulle åka och titta på en häst som han trodde skulle vara perfekt för Ulf.
– Självklart ville jag följa med, så vi åkte dit.
Hästen var en fyraåring på 180 centimeter i mankhöjd. Ganska vild också, minns Ulf. Men så fort han började hoppa kände Ulf att det här var något speciellt.
– Då kände jag att det är den här hästen jag vill ha. På vägen hem sa min chef "Den där hästen kan hoppa två meter, köper du den inte så gör jag det".
Ulf ringde hem till sin pappa, som kom ner till Tyskland som stöd. Sedan gjorde de affär.
– Det blev en riktig lyckoträff. Det var helt otroligt, jag hade bara jobbat hos den här killen i en månad, och ändå var han så bussig och lät mig köpa hästen trots att han hade kunnat klippa den rakt framför näsan på mig.
Bödernas plan på att avla på prestation har lönat sig. "Procentuellt har vi varit duktiga som uppfödare, det är 15 procent som blivit svårklasshästar i hoppning eller dressyr", säger Anders.
Faktum är att Moritz på sätt och vis bidrog till starten av en av de stolinjer bröderna valt att avla på.
– Vi åkte ner till Willy, Moritz uppfödare, i flera omgångar och köpte hästar av honom. Bland annat en som hette Galina, ett tvåårigt sto med bra härstamning, ett litet skimmelsto. Hon är stammoder till Hansson och den linjen, berättar Anders.
– Ja, det blev en lyckoträff allting, fyller Ulf i.
Det är prestationsavel som stått i fokus, och med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att bröderna lyckats föda upp 15 stycken svårklasshästar. De berättar om hur de exporterat några hästar till USA och hur andra har hamnat hos kända ryttare i bland annat Danmark.
– Vi har alltid försökt använda de bästa hingstarna och i princip alla ston har vi själva tävlat på. Visst, du kan ha en superbra hingst, men har du inget bra sto är det inte givet att det blir bra. Utan stoet är jätteviktigt. Det har vi försökt satsa på, och jag skulle säga att det har gett utslag också, menar Anders.
Ulf, Per och Anders har spenderat många timmar i det här ridhuset. När det byggdes för många år sedan fanns det bara ett privat ridhus till i Östergötland. "Det var vi och Hasse Lundbäck som hade egna ridhus", berättar Anders. Hasse, eller Hans Lundbäck, är Helena Lundbäcks pappa.
Men åter till kändishästen Hansson WL. Hur fick han egentligen sitt namn? Det finns en ganska rolig historia bakom det lite speciella namnet.
– Vi har haft en tradition att vi döper avkommorna efter pappans initalbokstav. Och Hansson är efter Hip Hop, så då skulle vi ha något på H. Vi funderade och kom inte på något bra.
Men så en dag, mitt under en fikapaus, fick Anders en idé.
– Just då red Peder Fredricson OS på en häst som hette Magic Bengtsson. Då sa jag “Vi kan väl döpa honom till Hansson, kan en häst heta Bengtsson kan väl vår heta Hansson?”. Sedan har vi WL bakom på alla våra uppfödningar, det står för Walltorp Lantbruk.
Att det sedan blev just Peder Fredricson som några år senare skulle ta över tyglarna på hästen blir på något sätt symboliskt. 2018 blev ekipaget rankat som bäst i världen.
– Det är fantastiskt kul att det gick så bra, säger Anders.
– Och att han har fått ha kvar det namnet, fyller Ulf i med ett skratt.
Per minns dock ett tillfälle då namnet skapade lite förvirring.
– Min kompis är veterinär nere i Skåne. När vi sålde Hansson kom han ner och skulle besiktiga honom. När han fick höra namnet förstod han inte först, utan han sa "Ja, jag vet att den är från Hanssons, men vad heter hästen?".
Bröderna Hansson har vunnit ett flertal priser på Ötergötlands ridsportgala. Inne på gårdskontoret finns två statyetter: en som Hansson WL fått för bästa tävlingshäst och en som Hanssons mamma, Indra WL, fått för bästa avelssto. Förutom de som står här inne har både Per, Anders och Ulf några statyetter hemma.
Redan som ung såg bröderna att Hansson hade något extra. När han löshoppades flög han över hindren med en väldig marginal, likaså när han hoppades under ryttare.
– Men han var väldigt tittig och spänd. När man tävlade honom första gångerna vet jag att han kunde vara felfri i första klassen och sedan kanske de la till en mur i nästa klass, och den kom vi inte ens i närheten av. Han var en sådan som var tvungen att få hinna komma med i huvudet.
Ulf berättar om en tävling i Skövde där han och Hansson tävlade en 1.25-klass. Där träffade han en gammal ryttarkompis, Sven Ingvarsson, som dessutom var en stor internationell hästhandlare. Ulf bad Sven ta en titt på Hansson, då han kände på sig att det här var en riktigt bra häst.
Ekipaget kom inte runt i omhoppningen, men efteråt ville Sven ändå ta ett snack med Ulf.
– Han hoppade som tusan hela banan, men 30 till 40 procent vägrade ut sig i den där klassen, så den var svår. Men Sven var intresserad. Jag begärde så mycket jag tyckte att jag kunde för hästen, men så gjorde vi en deal att han kunde ta hem den och träna honom och se vad han tyckte, och om han inte gillade det han såg skulle han lämna tillbaka honom. Och ja, han kom ju aldrig tillbaka.
Ulf beskriver Hansson som en häst som inte vill vara i en enda bom.
– När Peder hoppar honom är det oftast 1.60-hinder och han har ju marginal. Jag trodde att han skulle vara för rädd om sig egentligen för att gå riktigt högt. Han togs inte hårt, han gick inga unghästtävlingar eller så, och sedan utvecklades han mycket hos Sven.
De tre bröderna har alltid haft hästarna ihop. De har hunnit med mycket kul genom åren. Ett starkt minne är från när Per vann en höjdhoppning i Norrköping. "Jag var bara 10 år. Mamma sa att jag bara skulle hoppa de två första hindren, och inte styra på den där oxern på 1.40. Men jag tänkte att jag håller mig kvar till målet", berättar Per.
Innan Peder tog över tyglarna i slutet av 2017 hann Hansson med att ta ett SM-guld tillsammans med Svens systerson, Robin Ingvarsson. Med Peder har han presterat på hög nivå med vinst i bland annat Global Champions Tour i Cannes och flertalet vinster i Grand Prix-klasser. För några år sedan var han dock borta från tävling under en längre tid till följd av en skada men nu är han på banan igen.
– Det är kul att han är igång igen, han ser jättefräsch ut, säger Anders.
– Han gick väldigt mycket där i början och alltid omhoppningar. Och det frestar ju på som tusan. Det känns lite som att Peder sparar honom lite nu, han rider ju för tredje-, fjärdeplaceringar. Han har inte chansat något nu när man sett honom på tv. Och det känns skönt, tycker jag. För hästens skull.
Efter att ha ramlat av den där första ponnyn så många gånger tog Ulf ett uppehåll från ridningen. Det varade dock inte särskilt länge. "Men sen var det Henrik och Mikael, två kompisar som red, som sa att jag kan inte kunde lägga av. Så då började jag rida igen", säger Ulf.
Nu är tanken att dra ner på hästverksamheten här på Walltorp. Från och med i fjol har de tre bröderna slutat med avel.
– Vi ville dra ner på hästarna, för det är vi som sköter allt med hästarna här hela tiden och vi börjar bli lite gamla. Så vi frågade Eva Gudmundsson om hon ville ha de två sista avelsstona, Hanssons mamma Indra WL och Edelweiss WL som Anders dotter red förut.
Bolaget äger dock fortfarande sex och en halv häst. Den halva hästen är den stiliga fuxvalacken Couleur WL, som sedan en tid tillbaka tävlas av Mjölbybaserade Hedda Wallin.
– Vi tror mycket på den hästen. Sedan har vi fem ungston här hemma. Två är systrar till Hansson, men med olika fäder, säger Anders.
– Ja, så den som köper dem kan ju fortsätta avla. Det roligaste hade varit att sälja dem till riktigt duktiga ryttare, säger Ulf och ler.