Min mamma drabbades av en frontotemporal demens. En galopperande omÀnsklig sjukdom som förvandlade henne till en helt annan person. De sista Ären tillbringade hon pÄ ett demensboende, ett boende dÀr personalen gjorde sitt yttersta för att göra varje dag drÀglig. Det kan intrÀffa mycket tokigheter pÄ ett sÄdant hem. Som nÀr mamma spolade ner en pizza i toaletten för att hon inte lÀngre visste vad en pizza var för nÄgot, Àn mindre mindes hon att hon faktiskt Àlskade pizza. Det slutade med tvÀrstopp och översvÀmning.
Mamma knöt an till nÄgra ur personalen. NÀr de kom in sjöng och skrattade hon. Andra ogillade hon starkt, dÄ hötte hon med nÀven om de försökte nÀrma sig. Personalen slet hÄrt för att göra sitt bÀsta med ett till synes ganska hopplöst uppdrag. Det fyllde mig med tacksamhet.
Men framförallt Àr jag tacksam att mamma slapp uppleva pandemin. Jag kan inte förestÀlla mig hur hon hade reagerat pÄ personal i full mundering, med masker och skydd, framför ansiktet. Förmodligen hade hon blivit ganska rÀdd. Interaktionen mellan henne och personalen byggde pÄ tydliga rörelser, starka ansiktsuttryck, vÀrme, leenden.
Och hörseln sedan, den var nedsatt, sÀkert skulle hon ha haft svÄrt att höra vad som sades bakom maskerna, nÄgot jag sjÀlv har upplevt under den hÀr perioden. Det Àr inte lÀtt att höra genom kassapersonalens skyddsglas alla gÄnger, ibland har jag kommit pÄ mig sjÀlv med att trycka mig sÄ nÀra som möjligt för att kunna höra.
I dag Àr det 18 mÄnader sedan livet pausades. Den 29 mars beslutade regeringen att det var förbjudet med allmÀnna sammankomster med fler Àn 50 personer. I november samma Är krympte deltagandet till Ätta personer. I dag, den 29 september, slÀpps de flesta restriktioner. Blir det en historisk dag, en dag att minnas likt segerdagen, som fortfarande firas vÀrlden över varje Är? Kommer vi att fÄ se kyssar pÄ vÄra gator? Eller fÄr vi Ätminstone se ett konfettifirande likt det i Norge i lördags dÀr statsministern uppmanade till dans?
Knappast. Men att restriktionerna lÀttas mÄste ÀndÄ tolkas som ett steg i rÀtt riktning. Vi borde Ätminstone vara stillsamt hoppfulla? Faran Àr inte över, covid Àr hÀr för att stanna. Och livet kommer inte att ÄtergÄ till det normala utan istÀllet fÄr vi det nya normala, vad det nu innebÀr.
Vad har pandemin inneburit för media dÄ? En sak har visat sig tydlig, i tider av kris vÀnder sig mÀnniskor till etablerade nyhetsmedier. Intresset för Correns artiklar har varit högt och vi har de senaste 18 mÄnader ökat antalet digitala prenumeranter med 33 procent. Det hÀr Àr en trend etablerade nyhetsmedier ser över hela vÀstvÀrlden. Men rent journalistiskt dÄ? En stor utmaning. I början famlade vi, skulle vi skriva om corona hela tiden?
Det gick inte att inte skriva om det, eftersom hela samhÀllet genomsyrats av pandemin. MÀnniskor har mist anhöriga, blivit sjuka, distansstuderat och distansarbetat, en del har blivit arbetslösa, andra har inte ens kunnat ta ut semestern, företagare har drabbats av konkurs och sÄ vÄrden, vÄrdtagare, vÄrdgivare, chefer, patienter, personal, ansvariga. Allt.
MÄnga av er har hört av sig till oss, med bÄde kritik och beröm. En del har tyckt att de dagliga coronasiffrorna har varit psykiskt pÄfrestande. Andra har hört av sig och undrat nÀr vi har varit sena med att uppdatera sajten. En del av er har varit arga för att ni tyckt att vi har gjort propaganda för vaccin. Andra har tyckt att vi inte ska skriva om mÀnniskor som inte vill ta vaccin.
Vi utvÀrderar vÄra artiklar hela tiden, men det Àr svÄrt att fÄ ett grepp om 18 mÄnaders intensivt bevakande av en pandemi. Jag tror att vi behöver lite distans för att kunna göra en rÀttvis bedömning.
Jag tror inte att den hÀr dagen blir historisk eftersom pandemin inte Àr över Àn. Det största just i dag Àr att sÄ mÄnga ÄtervÀnder till sina arbetsplatser. Den digitala utvecklingen har pÄskyndats under pandemin och det Àr fantastiskt att kunna delta i möten var man Àn befinner sig. Men det som i början var lite bekvÀmt med att sitta i mysbyxor framför digitala möten tror jag i lÀngden har slitit ned oss. Jag tror att vi behöver varandra i större utstrÀckning Àn vad vi sjÀlva tror. En forskare kallar distansarbete för ett gigantiskt socialt experiment. Jag skulle vilja pÄstÄ att restriktionerna sammantaget Àr vÀrldens största sociala experiment. Och det slutar i dag.
I dag Àr Corren.se öppen för alla, Àven icke-prenumeranter, och vi har fyllt sajten och tidningen med olika texter om de lÀttade restriktionerna. Vi passar samtidigt pÄ att lansera en ny evenemangsguide pÄ sajten nu nÀr samhÀllet öppnar upp. Vi vet att det Àr mÄnga av er som Àr sugna pÄ upplevelser och under corren.se/upplevnu har vi listat restauranger, utflyktsmÄl, museum, evenemang, och ja, allt du behöver veta för att uppleva saker i vÄrt omrÄde.
Ta hand om er!