Linköpings kommun måste spara pengar. Därför lär de öppna verksamheterna Lotsen och Re-Aktiva läggas ned till sommaren.
De två verksamheterna riktar sig på olika sätt till människor med psykisk ohälsa, sjukdom eller funktionsnedsättning. Det är platser skapade för att fånga upp människor som riskerar att falla. Ett lika behjärtansvärt som viktigt syfte, vilket alla politiker verkar överens om.
Ingen framstår heller som nöjd med planerna på nedläggning. Inte ens de styrande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna – som har lagt fram förslaget – försöker framställa det som en förbättring på något sätt.
Social- och omsorgsnämndens ordförande Annika Krutzén (M) använder ord som "jättejobbigt" och "fruktansvärt" för att beskriva nedläggningarna.
Så varför försvinner då Lotsen och Re-Aktiva? Varför kan de inte bli kvar, om alla partier ömmar så för verksamheterna?
Det enkla svaret är att det handlar om pengar. Eller snarare avsaknaden av pengar.
För Linköpings kommun måste spara. I år ska social- och omsorgsnämnden minska kostnader med cirka 120 miljoner kronor.
Linköpings kommun är inte ensam om att behöva spara. Tvärtom lär Linköping komma relativt lätt undan, jämfört med kommuner med sämre ekonomiska förutsättningar.
Landets kommuner och regioner har drabbats av en perfekt storm. Hög inflation har fått räntor på lån och pensionskostnader att skjuta i höjden. Allt har blivit dyrare samtidigt som skatteintäkterna viker med konjunkturen.
Konsekvenserna märker vi. Kommunsektorn sparar in på det som går. Förskolor och skolor läggs ned, en trend som ytterligare förstärks av att det föds allt färre barn.
Under den senaste månaden har även varslen börjat komma. Region Östergötland har varslat 900 anställda. Söderköpings kommun 50 anställda.
Utöver det fasas sedan den 1 februari all hyrpersonal ut från regionen. Totalt rör det sig om ungefär 300 tjänster.
Alltså. Hittills i år har det aviserats att minst 1250 tjänster försvinner från kommunsektorn i länet.
Många fler kommuner lär också drar ner på antalet anställda i det tysta, genom att inte nyanställa när någon slutar. Och givet hur stora pensionsavgångar som väntar framöver kan det sammantaget röra sig om ett stort antal ytterligare tjänster som försvinner i offentlig sektor under året.
Med färre händer blir mindre gjort. Så vad blir då kvar av offentlig service på andra sidan stålbadet? Enbart de mest nödvändiga verksamheterna, kan man tänka sig.
Men vilka kommunala verksamheter är då de mest nödvändiga? Hur ska det avgöras vad som är viktigast?
Svaret på den frågan gavs indirekt av Annika Krutzén, när hon häromdagen berättade i Linköpings stadshus om varför de föreslår nedläggningarna av Lotsen och Re-Aktiva.
"Det som är grejen med Lotsen och Re-Aktiva är att de inte är lagstadgade. Det kokar ned till att vi inte kan vara så generösa med öppna verksamheter när vi inte klarar av det som är lagstadgat."
Det är med andra ord staten som avgör vad som blir kvar. Kommun- och regionpolitikerna sparar nu in på det som går att dra ned på, det vill säga det som inte lagstiftaren kräver. Det som behålls är det som staten har slagit fast ska finnas, vilket är så pass mycket att det inte blir mycket pengar kvar till annat.
Den statliga styrningen av kommunsektorn har också ökat, enligt Statskontoret. Riksdag, regering och myndigheter har mängder med piskor och morötter för att standardisera den offentliga verksamheten i riket.
Det finns tvingande styrmedel, som lagar och förordningar. Det finns varierande grad av frivilliga styrmedel, som vägledningar och riktade statsbidrag.
Det kommunala självstyret i all ära – men en östgötsk politiker som inte vill höja skatten i oändlighet har inte mycket till val annat än att bli en utförare av beslut som redan har tagits i Stockholm.