Emma Löfström, producent och projektledare, tillsammans med Åsa Back, projektledare för Spår i skogen.
Med ett bidrag på 2 040 000 kronor från Postkodstiftelsen har initiativtagaren Åsa Back dragit igång konstprojektet Spår i skogen där de nu håller på att återställa hennes farmors forna mark i byn Gällerstena i Ydre. Arbetet utvecklas samtidigt till en teaterföreställning som ska ut på turné runtom i Sverige.
Hur kändes det att få en så stor summa beviljad till det här kulturprojektet?
– Det var ju helt fantastiskt. Vi har fått nej på nej på så många ansökningar genom åren till olika saker, så det här var helt otroligt roligt.
Åsa som bor i Stockholm är regissör och projektledare som skapar scenkonst, även utanför det traditionella teaterrummet.
Hon har varit i byn som barn, då hennes farmor Helfrid bodde där. Huset och tomten tillhör numera Åsas föräldrar och hon är nu tillbaka för att omvandla en del av platsen till vad den en gång var. En kohage istället för granplantering.
– För cirka 100 år sedan fick de bidrag för att öppna upp landskapet. Staten trodde på jordbruket. 50 år senare fick de bidrag för att plantera skog. Då trodde staten på skogsbruket. Ytterligare decennier senare får vi bidrag här, till att återskapa betet.
När snön försvann fick timmerkälken bytas till skogsvagn.
Det har blivit en ansenlig mängd virke från vinterns arbete med häst i Gällerstena
Åsa är märkbart berörd av platsens historia och ögonen tåras när hon berättar.
Hur kom du på det här?
– Det bottnar nog i den klimat- och livsvalsångest som kom krypande under pandemin, då jag hade tid att tänka. Existentiella frågor pockade på, hur jag ska leva mitt liv och vad som skulle kännas meningsfullt att göra. Och då kom det här projektet ur det hela.
I somras påbörjades inventering av marken, där de räknade arter. I november började arbetet att manuellt hugga ner träd och dra ut timret med häst samt elda ris, som Corren tidigare skrivit om.
Martin Hellgren med ardennervalacken Robust i färd med att dra ut virke.
Besökare delaktiga i processen att skapa biokol av granriset.
Under arbetets gång bjuds besökare in vid några tillfällen för att bland annat uppleva arbetet på nära håll och få möjlighet att testa vissa arbetsmoment själva. Vid ett av tillfällena varvades det med framträdanden av skådespelare och dansare i skogen.
Vad hoppas ni att besökarna ska reflektera över när de är på plats?
– Hur vi lever, vår plats i helheten. Hur vi lever i förhållande till alla andra som vi delar platsen med, djur, växtlighet med mera. Att folk ska tänka både bakåt och framåt så våra barn och barnbarn kan leva vidare på den här planeten.
Stockholmskonstnären Emma Löfström är också delaktig i projektet.
– Vi snappar upp känslor och upplevelser under vägen som ska mynna ut i en teaterföreställning.
Skådespelarskan Dasha Nikiforova bjuder på en föreställning bland träden.
I september ska föreställningen ha premiär och fortsätta med tio turnéstopp i Östergötland innan resan fortsätter ut i landet under oktober månad, bland annat med fyra tänkta föreställningar i Stockholmsområdet.
– Det är tänkt att det ska bli ett kollage i text, dans och ljud med videoprojektioner, berättar Åsa. Ett kollage som bygger på processen. Inte en traditionell pjäs, utan snarare scener med dialog. Ett berättande som sker med många olika medel, under 90 minuter.
Spår i skogen heter projektet, och arbete med häst lämnar endast lättläkta sår i markerna.
Caroline Romare pratar med Örjan Bruhn som arbetar på platsen med hästen Thyra, 10 år.
Åsa Back regissör och projektledare, Caroline Romare, skådespelerskan Dasha Nikiforova samt dansaren Inger Kolterud tar en fika i granriset.
En arkeolog har varit på farmor Helfrids gamla marker och konstaterat att rösenas placering högst upp på åsen tyder på att det kan vara gravar där. Men då var det för igenväxt.
– Nu röjer vi fram så ska de studeras noggrannare under en öppen kulturarvsvandring den 27 april, som är den sista planerade öppna aktiviteten i projektet.