Musikalen Hair
De flesta har nog koll på att när vi pratar om musikalen Hair så pratar vi om hippies, flower power, peace love and understanding. Musikalen sattes upp för första gången 1967 och blev med låtar som "Aquarius" och "Let the sunshine in" ett soundtrack för "the Summer of Love" och den stundande fredsrörelsen. Den var ett långfinger i ögat på det samtida etablissemanget med låtar om droger, sex och fredsaktivism.
När jag intervjuade Viktor Norén, som spelar huvudrollen Berger, i torsdags konstaterade han att: "Hair har ett tydligt budskap, men det är inte en rak linje i den här historien. Den är ju flummig alltså, den är jätteflummig".
Jag förstod då inte riktigt vad han menade då, men nu förstår jag. Nu förstår nog alla som kom till Saab Arena på fredagskvällen vad Viktor Norén menade. Det är nästan omöjligt att hänga med i storyn, den är mer eller mindre som en enda lång hallucination. Jätteflummigt.
Men musiken är otrolig.
Handlingen är denna: ett hippiegäng med flera olika starka karaktärer utforskar droger, sin sexualitet och kämpar för icke-våld. En av huvudpersonerna, Claude, ställs inför beslutet att stå upp för sin pacifistiska hållning eller ta värvning i armén. Han lyckas inte stå emot frestelsen och *spoiler alert* dör vid fronten. Regissören Rikard Bergqvist har i den här versionen uppdaterat storyn lite och nu har hippiegänget även ockuperat shoppinggallerian Mall of Euromania dagen före den öppnas.
Ja, jag vet att jag svär i musikal-kyrkan, men vem är det Hair spelas för år 2024 egentligen? Det är otroligt svårt att ta något som var mer eller mindre revolutionärt, avantgardistiskt och en röst för en ny generation när den kom och kopiera det så att det också ska passa en medelålders medelklass i en svensk ishall 2024.
Missförstå mig rätt, jag har inget emot avantgarde och udda berättelser, jag älskar att den här uppsättningen är konstig och utmanade. Svårtuggat. Men det är lite som när man kollar på film med mamma och pappa och det plötsligt är dags för en sexscen. Man skruvar lite på sig i stolen när man ser att Lotta och Micke egentligen bara ville ha lite skön 70-talsmusik (tror de, men Hair är ju från 60-talet). Vilket jag fattar, jag är likadan, vi är ju trots allt på en musikal på Saab Arena. Då vill man kanske inte ha långa partier av obegripligheter mellan de ack så svängiga låtarna.
Eller så är det här bara mina fördomar, funderar jag. Men när det blir "flummigt" nästa gång ser jag att kvinnan bredvid mig scrollar mellan roliga djurvideor på TikTok.
Correns krönikör såg en flummig men fantastisk show i Saab arena.
Kanske är det här egentligen mod från regissör Bergqvists sida? Att våga hålla kvar storyn i det psykadeliska. Det här kanske rent av är en tjänst för alla oss musikalsugna, att inte göra det för enkelt för oss. För godsakerna finns ju där, men vill vi ha dem så måste vi äta grönsakerna också.
Låtarna är som sagt nästintill odödliga och ensemblen är otrolig. Det här är en uppsättning som har gått på Göta Lejon i Stockholm under 2023 och som nu, efter drygt 100 spelningar, åker ut på en Sverigeturné. Bandet är så pass tighta att trots att de också springer runt på scenen med sina instrument så märks det knappt att de spelar live, det är nästan som playback. Imponerande minst sagt, men kanske lite tråkigt? Å andra sidan, vad ska de göra? Spela fel med vilje?
"Det är nästan omöjligt att hänga med i storyn, den är mer eller mindre som en enda lång hallucination. Jätteflummigt.
Men musiken är otrolig", skriver Correns krönikör Emil Oskar Andersson.
En som är ny i ensemblen är Klara Söderberg, mer känd för att vara den ena systern i First Aid Kit, som gör debut som den kvinnliga huvudrollen Sheila. Och som hon gör det, i en stjärnfylld uppsättning så kanske hon är den stjärna som lyser allra Klarast (pun intended). Jag ska erkänna att jag inför tänkte att hon, som har en erkänt vacker och finstämd röst, inte skulle fixa de mer rockiga partierna. Men det är, ärligt talat, som om hon inte har gjort något annat än att sjunga i rockband. En fantastisk insats.
Även Emil Henrohn, känd från TikTok och Melodifestivalen, och som här gör birollen Woof, briljerar med sin karaktäristiska röst och komiska tajming. I slutet av showen behöver han bara ge publiken blickar för att få oss att skratta.
I musikalens sista nummer, hiten "The Flesh Failures (Let the Sunshine in)", så exploderar Saab Arena och folkhavet sjunger med. Hela ensemblen står på rad och håller varandra i händerna. Vilka sångare, det är verkligen ingen som faller igenom, alla håller hög klass. Och låten är ett värdigt avslut på en "jätteflummig" men otroligt svängig kväll.